Annons

Åldersblandade klasser sämre än vanliga

Elever i klasser där barn från två eller fler årskurser går tillsammans får sämre resultat i matematiska och språkliga test.

I årskurs 6 är eleverna i åldersblandade klasser fem procentenheter sämre i matematiska och språkliga test än elever i traditionella klasser. Det visar en rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärde­ring.

Elly-Ann Johansson vid Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet, är en av rapportförfattarna. Hon är inte förvånad över resultatet. Det har tidigare, mindre studier redan antytt.

- Det som förvånar är att man har infört åldersblandade klasser på så bred front utan att ha haft ett positivt underlag för det.

I åldersblandade klasser går barn från två eller tre årskurser tillsammans. De är vanliga på landsbygden där det är ont om elever, i så kallade B-skolor. Men på 1990-talet blev åldersblandade klasser populära av pedagogiska skäl. Barnen skulle ta ansvar för och lära av varandra. Bland annat har det hetat att åldersblandade klasser skulle vara gynnsamma för flickor, svaga elever och barn födda utomlands, något som rapporten inte styrker.

År 2000 gick en fjärdedel av alla skolelever i årskurs 4 och 5 i åldersblandade klasser. På lågstadiet är andelen ännu större.

Undersökningen omfattar 8 500 elever i 35 kommuner, som har följts från årskurs 3 och genom hela grundskolan. Ett rikt bakgrundsmaterial från enkäter med föräldrar och lärare har gjort det möjligt att ta hänsyn till sådant som skulle kunna snedvrida resultatet. En viktig sådan faktor är att lärarna i åldersblandade klasser tycks lägga mindre vikt vid läxor, baskunskaper och formella prov.

Rapporten har även tittat på betygen i årskurs 9, men där finns inga skillnader.

- På högstadiet går de allra flesta i vanlig klass, säger Elly-Ann Johansson. Gissningsvis har eleverna under de tre åren tagit igen det som gjort att de hamnat på efterkälken.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

5

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Är åldersblandade klasser sämre i matte?
Om eleverna från åldersblandade klasser var ovana vid att ha prov (som texten antyder) så kan det vara hela förklaringen till de fem procentenheterna sämre resultat på just proven. De behöver alltså inte egentligen vara sämre på matte utan bara på att göra prov.

I överensstämmelse med detta var att de presterade lika bra som andra i åk 9 (när de blivit vana vid prov).

Om alternativet är att barn (i 7-11årsåldern) ska tillbringa flera timmar per dag till att vänta på skolbussen och resa långt hemifrån blir nog matematik-kunskapen än mer lidande.

Tryggheten på en liten lokal skola jämfört med en stor långt bort är också viktig.

Om ni läser den forskningsrapport som ligger till grund för artikeln ser ni tydligt att den är utförd på en stor grupp elever som tillhör olika skolor. Det är en mycket välgjord studie som är mycket läsvard.
Det finns ett flertal intrenationella studier som påvisar samma resultat men knappt några vetenskapligt genomförda studier som påvisar fördelar avseende inlärningen för eleverna.

Jag tycker att det är viktigt att bevara även de mindre skolorna men det är bra att effekterna lyfts fram då det faktiskt påverkar barnen.

Ett lästips:

http://www.ifau.se/upload/pdf/se/2008/r08-20.pdf

Vad är det vi mäter?
Det finns all anledning att diskutera hur vi mäter det vi kallar kunskap. I det rådande skolpolitiska läget finns en stark tro på att tester och prov visar hela sanningen om ett barn/en elev, ja till och med om en verksamhet. Det finns också gott om förmågor och kunskaper som inte låter sig mätas genom traditionella prov. Men det lärare genom dagliga observationer ser om barnens förmågor värderas inte på samma sätt som de normerade proven. Tester och diagnosmaterial som används frekvent i läs- och skrivsammanhang är gamla och har ett språkligt innehåll som gör att provet mäter helt andra saker än vad som avsetts, och är inte alltid relaterade till skolans mål.

Det hela är förstås en följd av vilken människosyn och syn på kunskaper och inlärning som är rådande. I Pedagogiska Magasinet har det under året funnits flera intressanta artiklar på det här området och jag rekommenderar verkligen att alla i skolans värld läser och reflekterar över dessa.

Kan vi var överens om att barn/elever behöver känna trygghet för att ha en bra inlärningsgrund?
För barn som saknar trygghet blir inlärning närapå en omöjlighet.
I en mycket otrygg samhällsmiljö, t.ex. en nybyggd urbanisation där praktiskt taget alla är inflyttande saknas trygghet. I vårt fall hörde en helt ny skola till ingrediensen. Vem var trygg där? Varken personal eller elever.
Jag var med om det i slutet av 70-talet. Vårt mål var:Skapa trygghet. Vi började med att organisera fadderskap. Det slog mycket väl ut. Efter ett par år blev den för oss logiska utvecklingen att införa åk-blandade klasser på lägstadiet. Efter ett par år ville mellanstafiet göra likadant, när de såg hur bra eleverna mådde och vilka goda resultat de åstadkom.
Här är inte möjligt beskriva allt positivt som hänt, men i denna skolsituation var vårt sätt att jobba enda möjliga lösningen. Och så lyckad den blev. Vår skola blev f.ö. något av ett
pedagogikens Mekka i många år.
Ni som mäter: betrakta den totala situationen!

Jag förstår inte riktigt argumentet när man påpekar att barnen ska vara trygga, eller att man måste se helheten i problematiken.

Barn behöver trygghet, ja. Varför ska detta stå i motsats till ett högre studieresultat? Åldersblandade klasser skapar enligt många kommentarer trygghet. Varför skulle detta i sin tur leda till sämre studieresultat?

Och varför skulle ett högre studieresultat indikera på att eleverna eventuellt skulle vara otryggare? Ett otryggt barn, skulle jag vilja påstå utan större erfarenhet, klarar generellt inte av att prestera goda resultat. Alltså borde rimligen de högpresterande barnen också känna viss trygghet, i alla fall i sådan utsträckning att den inte kan bortses när man väljer att lyfta den trygghet som finns i åldersblandade klasser.

Lägg till kommentar