Annons

Bokanmälan: Smittade av välfärdsapatin

Svenska barn och ungdomar mår allt sämre.

Publicerad:

2009-04-01

Rapporterna oroar. Men hur rimmar de med den välfärd som vi har lyckats bygga för våra barn: förbud mot aga, generös föräldraförsäkring, utbyggd förskola, barnhälsovård, ungdomsmottagningar. Författarna har båda lång erfarenhet av barn och ungdomar. Carl Lindgren är barnläkare och Frank Lindblad är barn- och ungdomspsykiater och har tidigare medverkat i F&F.

Nu rapporterar de om tillståndet i välfärdslandet Sverige från sin horisont. De är mycket noga med att inte förringa männi­skors upplevelser, men tycker sig se välfärdens biverkningar i till exempel galopperande förväntningar. Ohälsans nollvision, för att tala med Lindblad och Lundgren, har gjort både föräldrar och barn ängsliga. De så kallade Embla-barnen efterfrågar bedövning vid varje blodprov på vårdcentralen och lär därmed aldrig känna sin kapacitet. Stresspaniken har gjort oss rädda för att anta utmaningar och att låta våra barn göra det. De nertonade kraven är en förklaring till att svenska skolbarn hamnar på efterkälken i internationella kunskapsmätningar.

Men vi är också det mest individualiserade landet i världen, enligt det internationella forskningsprojektet World Values Survey. Individen är sitt eget projekt. Hur mår man av det?

Så vad ska vi göra med våra barn? Boken ger inga svar, annat än att vi måste ta oss an vår kultur och våra grundläggande värderingar. Utan fruktan.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Envar som varit i en matbutik efter kl 15 på dagen blir snart varse varför barnen inte mår bra. Värsta slagfältet jag besökt är Hemköp i Onsala. Butiken är bra, men jag mår mycket dåligt av att behöva åse och åhöra, dagligdags, hur mödrar fysiskt och verbalt missar sina små barn; framför allt sina små döttrar. De hånar, skriker och dänger, med ett hårt grepp om de små flickarmarna, sina storgråtande små döttrar i det hårta stengolvet, utan annan orsak än att mödrarna inte mår bra av det största av alla svek: sveket mot sina barn. Moderns plats är hos barnen. De, som tycker annorlunda bör låta bli att yngla av sig. Med yttersta lågaktning Monica Wiegert

Lägg till kommentar