Annons

Månen i närbild

Japanska Kaguya har nu börjat utforska månens bak- och framsida från 100 kilometers höjd.

Den japanska rymdsonden Kaguya har i över ett år jobbat med att kartlägga vår följeslagare och försöka lösa dess gåtor, varav den allra största är hur månen kom till. I dag tror man att den bildades när ett rymdobjekt, dubbelt så stort som Mars, kraschade mot den mycket unga jorden för ungefär 4,5 miljarder år sedan.

Det förklarar månens ålder, dess storlek och kemiska sammansättning. Men varför har månen två så olika ansikten? Dess trasiga baksida, som vi aldrig får se från jorden, skiljer sig från den ökenlika framsidan vars skorpa är yngre och mycket tunnare. Framsidan ser ljusare ut, men är också täckt av mörkare släta områden som förr kallades mare – hav. Vattenfyllda hav är de dock inte, däremot slätare ytor täckta med uttorkad lava.

Under förberedelser för månlandningar på 1960-talet vållade dessa lavafält bekymmer. De visade sig dölja tätare områden, så kallade masskoner, som förändrade gravitationskraften och försvårade för månfarkosterna att navigera.

Nu har Kaguya upptäckt masskoner även på månens baksida. Därifrån är det svårt att skicka signaler till jorden – månen är ju i vägen. Därför följs den lilla Kaguyasonden åt av en annan sond, något längre bort från månen, som vidareförmedlar informationen till jorden.

En fråga är varför mass­konerna på baksidan är vågiga, medan de på framsidan är släta. Nasa-forskare spekulerar om att månens två sidor svalnade olika fort efter tillblivelsen. När asteroider träffade den kallare baksidan var det som att slänga en sten i lera, vågmönstret blev kvar. På den varmare sidan däremot slätade den mer flytande lavan ut spår efter nedfallen. Det skulle förklara varför månen är så asymmetrisk. Men varför den kallnade snabbare på baksidan är det fortfarande ingen som vet.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Hej!
I papperstidningen är denna bild illustrerad av en "jorduppgång" filmad från månen. Men hur kan man se en jorduppgång från månen, om månen alltid vänder samma sida mot jorden?
Kanske är det bara rymdsonden som har rört sig, men då är det väl inte en "jorduppgång" egentligen? Har stött på denna term på flera ställen, och är alltid lika förbryllad.

Sett från rymskeppet är det ju på sätt och vis en "Jorduppgång" som du säger. Sedan finns det ju en form av "äkta" jorduppgångar sett från de ställen på Månen där Jorden befinner sig precis vid horisonten. På grund av månens "vacklande" rörelse (librationen) kommer Jorden att skenbarligen höja och sänka sig något under loppet av en månad. Jag har i skrivande stund inga uppgifter om hur många grader det rör sig om.

Lägg till kommentar