Annons

Bygget vid passivhuset Portvakten sker under ett jättelikt tält för att virket inte ska bli fuktigt.

Bild: 
Lina Alriksson

Nu utmanas betongen

Lätta höghus av trä är ett billigt och miljövänligt alternativ till betong. Efter hundra års byggförbud skjuter de åter i höjden. Men klarar de fukten?

Vid sjön Trummen i Växjö står fyra nybyggda åttavåningshus. På ytan ser de helt vanliga ut, men genom kanaler i väggarna löper stänger som förankrar byggnaderna och hindrar dem från att blåsa omkull.

Husen – kallade Limnologen – är näm­ligen byggda med en stomme av trä i stället för betong, vilket minskat vikten till en fjärdedel. Den nedersta våningen är byggd i betong och fungerar som ankare.

Konstruktionen kan tyckas märklig, men trä blir ett allt hetare alternativ till betong när man uppför flerfamiljshus. Trähus går att bygga snabbare och billigare, och både svensk och internationell forskning visar att metoden är mycket mer miljövänlig.

Besök från hela världen

De senaste åren har fler än femtio höghus, det vill säga hus med minst tre våningsplan, byggts med trästomme i Sverige. I Växjö är satsningarna speciellt intensiva. Allra störst är aktiviteten i stadsdelen Välle Broar, som blivit ett Mekka för trähusbyggande. Växjö kommun har bestämt att alla hus som uppförs i Välle Broar ska ha stomme av trä, och dessutom måste dokumentation av ekonomi och teknik vara öppen för uppföljning och utvärdering.

– Vi har haft över två hundra grupper från hela världen på besök. Några japaner var nyss här för tredje gången. De är intresserade av att bygga i trä för att göra husen säkrare för jordbävningar. Totalt har nära 2500 personer kommit hit för att studera byggena, säger Hans Andrén, kommunens samordnare.

Han är givetvis glad över att projektet Välle Broar gett underlag för forskning, men målet för kommunen är snarare ekonomiskt och att skapa samarbete mellan forskning, näringsliv och offentlighet. Trots att Limnologen är mer eller mindre en studieplats för forskare har husen byggts helt utan subventioner.

– Jag har aldrig sett ett material dundra in på en arbetsplats och ge tidsvinster som trä gör. I de projekt vi genomför i dag bygger vi en våning i veckan. När vi kommer upp på fjärde våningen är det redan färdigmålat på första. Och tidsvinster blir förstås ekonomivinster, säger Hans Andrén.

Minskar utsläpp

En av de forskare som använt byggdata från Välle Broar är Leif Gustavsson, professor i ekoteknik vid Mittuniversitetets institution för teknik och hållbar utveckling i Östersund. Han har analyserat hur mycket ener­gi som ett av trähusen i Välle Broar kräver från vaggan till graven. Tidigare har han också jämfört nettoutsläppen av koldioxid vid produktion av hus med stomme av betong respektive trä.

– Eldar man upp rivningsmaterialet får man ungefär samma tillskott av koldioxid som en gång togs upp via fotosyntesen när träden som gav virket växte. Det blir ett nollsumme­spel. Och om rivningsmaterialet används för att ersätta fossilt kol blir det till och med en nettominskning, säger Leif Gustavsson.

Ett av de studerade trähusen byggdes på 1990-talet (se Höghus av trä byggs igen, F&F 5/96). Huset projekterades även med stomme av huvudsakligen betong. Analyser av de två alternativen visar att trähuset resulterar i 160 ton minskade utsläpp av koldioxid, motsvarande 11–15 ton per lägenhet, jämfört med att huset inte hade byggts alls. Huset är alltså en så kallad kolsänka. Att producera betonghuset ger i stället en nettoökning av koldioxid med omkring 80 ton. Det kan jämföras med Sveriges totala utsläpp, som motsvarar omkring 7 ton per person och år.

– Det är materialtillverkningen som är den viktigaste skillnaden. Med högre energiåtgång får vi normalt mer koldioxidutsläpp, eftersom över 80 procent av världens energiförsörjning är baserad på fossila bränslen.

Liknande beräkningar i Finland visar att om nya hus byggdes av trä i stället för betong, där det är möjligt, skulle koldioxidutsläppen minska med en miljon ton. Det är 1,6 procent av Finlands totala utsläpp. Viktigt att poängtera är att det är husen som helhet som jämförts – inte bara stommen av trä eller betong.

– Om man tittar på enskilda byggnadsdelar överskattar man ofta fördelarna, eftersom det krävs följdförändringar. I trähus används till exempel mycket mineralull för ljudisolering, och det går åt rätt mycket energi för att producera den. Det handlar om att använda tillgängliga material på ett klokt sätt för att maximera samhällsnyttan, säger Leif Gustavsson.

Förutom att vissa material är energi­krävande att framställa, finns det också ett direkt kemiskt koldioxidbidrag när cementen till betonghus tillverkas. Vid kalkbränning frigörs nämligen stora mängder koldioxid. När betongen senare vittrar sönder tas ungefär hälften av koldioxiden upp igen.

– Där har det varit en del diskussioner om hur mycket som tas upp. Vi har räknat på flera olika fall. Det man skulle kunna göra för att öka upptaget av koldioxid är att slå sönder betongen och lägga den på ett upplag. Å andra sidan går det åt mycket energi för att slå sönder betongen, så den totala koldioxidbalansen påverkas inte så mycket även om betongen läggs på upplag under trettio år, säger Leif Gustavsson.

Medan betong alltså ger ett nettotillskott av koldioxid, kan det motsatta vara sant för trä. Effektivt sett fungerar ett trähus som ett kollager.

Den energi som går åt för att bygga och riva ett hus är dock normalt sett förhållandevis liten om man jämför med vad som sedan krävs för driften av huset. På femtio år kan energibehovet för uppvärmning vara tio gånger större. Men för energisnåla hus med energieffektiv uppvärmning kan produktionen och rivningen stå för mer än en tredjedel av det totala energibehovet.

Även sådana hus finns det exempel på i Välle Broar. Fem hundra meter från Limnologen byggs två av Sveriges största passivhus – i trä. Som andra hus på området kommer de att utvärderas, bland annat med avseende på energieffektivitet.

Enorma tält mot regnet

De två åtta våningar höga passivhusen byggs under jättelika tält för att skydda byggplatsen.

– Bygger man i trä måste det ske torrt. Det förutsätter att man har kontroll på materialet från produktion till byggnation, och transporter ska ske så att virket inte blir fuktigt, säger Erik Serrano, professor i träbyggnadsteknik vid Växjö universitet. Han är väl bekant med Välle Broar och har deltagit i utvärderingen av Limnologen.

Tälten ovanför byggplatserna medför extrakostnader, men även fördelar.

– Det blir varmt och ljust, och man slipper fläktar. Ibland tänker man inte ens på att man är utomhus, säger Erik Serrano.

Just produktionsprocessen är en av de frågor som är aktuella inom träbyggnadsforskningen.

– Frågan är hur man producerar trähus effektivt. Hur mycket som ska göras färdigt i fabrik och hur mycket som ska sättas samman på plats, säger Erik Serrano.

Passivhusen i Växjö består till stor del av bitar som satts samman och kvalitetsgranskats i förväg, vilket är speciellt användbart för de höga krav som finns på passivhus (se Passivhus, F&F 3/08). Trots att väggarna är drygt en halvmeter tjocka kan de transporteras utan större problem, eftersom trä är så pass lätt. Vid Limnologen var prefabriceringsgraden lägre, och en hel del komplettering av stommen gjordes på plats.

I båda fallen har konstruktionerna anpassats speciellt för förhållanden i trähus, till exempel för att skärma av ljud.

– Framför allt är det ljud av fotsteg som kan uppfattas som störande, säger Erik Serrano.

I Limnologen är trägolven förstärka med kraftiga träbalkar för att minska ljudöverföringen.

– De behövs inte för hållfastheten, men för att minska svikten, säger Erik Serrano.

Att de inte behövs för att golvet ska hålla samman märks i hur golven är fästa i väggarna. Det syns naturligtvis inte för de boende, men det är bara golvskivan – och inte bjälkarna under den – som är fästade i väggen. Mellan skivan och väggen ligger en gummilist.

– Om golvet fästs direkt i väggen fortplantas vibrationerna till väggen, som fungerar som membran för grannen under. Gummilisten dämpar vibrationerna, säger Erik Serrano.

Billigt men riskabelt

Erik Serrano är inte odelat positiv till trä som byggnadsmaterial. Flera hus i Välle Broar har mycket trä i fasaden – mest för att visa upp att det även finns trä i husets stomme. I ett av de tidiga trähusen på området har balkongerna fått bytas, eftersom det kommit in vatten som skadat träet.

– Jag menar att man inte ska bli trätaliban. Man ska använda trä där det är minst lika bra som något annat, och jag är inte säker på att det alltid är så med till exempel balkonger, säger Erik Serrano.

En forskare som håller sig mer kritisk till att bygga i trä är Sven Thelandersson, professor i konstruktionsteknik vid Lunds tekniska högskola. Han leder ett nystartat projekt för att utreda hur beständigt trä är, bland annat i ytterväggar.

– Enligt nya krav i byggreglerna ska den relativa luftfuktigheten i väggarna inte överstiga 75 procent, om man inte kan visa att högre nivåer är ofarliga. Det är mycket svårt att garantera så låg fuktighet, eftersom den kan ligga högre både inuti och utanför byggnaden, säger Sven Thelandersson.

Ibland framhävs att trähus till skillnad från betonghus går att bygga på platser där marken är svag, eftersom de är betydligt lättare.

– Det är en fördel, men det finns rätt få sådana platser i Sverige, säger Sven Thelandersson.

Han tror att det krävs bättre kunskaper om att bygga i trä innan det kan slå igenom på allvar.

– De flesta byggherrar har klart för sig att det ofta kan bli billigare att bygga med trä, men att man ser det som mer riskfyllt, säger Sven Thelandersson.

De risker som byggföretag ser gäller främst fuktskador under byggtiden, mögelproblem och att underhållskostnaderna kan bli högre än för betonghus.

– Alla dessa frågor kan hanteras, men byggbranschen är inte alltid bra på att göra rätt, säger Sven Thelandersson.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

5

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Du kanske även vill läsa:

Kommentarer

Artikeln om höghus i trä är mycket intressant, men några påpekanden om hisoriebeskrivningen är motiverade. Sundsvallsbranden 1888 hade inget med förbudet mot trähus i mer än två våningar att göra. Det infördes nämligen med 1874 års byggnadsstadga. Då fanns redan trähusbebyggelsen i Sundsvall. De s.k. Landshövdingehusen i Göteborg baserar sig på en dispens från förbudet av dåvarande landshövdingen i Göteborgs- och Bohus län, som accepterade trevåningshus om bottenvåningen var i sten.

Förbudet upphövdes mycket riktigt 1994 genom beslut av Boverket. Det skedde i samband med övergången till funktionsbaserade byggnormer. Det möjliggjordes genom den brandforskning som bedrivits vid Lunds tekniska högskola, viket är värt att uppmärksammas i ett populärvtenskapligt magasin.De dåvarande brandskyddsbestämmelserna var mycket detaljrika. Varje gång en större brand inträffat hade Statens haverikommision kommit med nya förslag till detaljregler. Jag var mycket orolig inför den förenkling vi införde 1994. Jag såg för mitt inre öga hur jag skulle ställa till svars i TV efter en större brand då sakförståndiga skulle hävda att den aldrig inträffat om vi haft kvar de gamla bestämmelserna. Den dagen har dessbättre aldrig kommit.

Gösta Blücher
Generaldirektör för Boverket 1988-1998

Stort tack för korrigering och belysande kommentarer! Det är alltid roligt att se att Forskning & Framsteg har så insatta läsare. Tack!

Hur gick det för han som byggde en villa inuti ett jättestort växthus av glas någonstans i sverige, för ca 10-15 år sedan? Jag har sett inslag om det på Tv. Men varken sett eller hört något om det sedan dess.
Hur gick det för honom?????

Hej!
Jag har inte hört talas om försöket du skriver om, men Google hittade följande artikel åt mig (från 2007): http://www.vk.se/Article.jsp?article=142457

Är det rätt hus?

Prova denna länk.

http://www.ecorelief.se/

Huset ligger i Dalsland

Lägg till kommentar