Återkoppling: Vad är en ”stark” växthusgas?
I denna nyhetsnotis påstås att metan är drygt 20 gånger ”starkare” än koldioxid. Jag brukar själv slå upp naturkonstanterna i Physics Handbook, och man måste då veta vad det är man slår upp. Jag vore tacksam om ni kunde förklara för mig vad det är som mätts upp i det här fallet, hur man definierar ”starkare” och ”kraftigare” när det gäller gaser och hur detta påverkar klimatet.
SVEN LARSSON
Professor vid Institutionen för kemi- och bioteknik
Chalmers tekniska högskola, Göteborg
Svar:
Atmosfären är mer genomsläpplig för inkommande kortvågig solstrålning än för utgående långvågig värmestrålning. Orsaken är att vattenånga och andra så kallade växthusgaser i atmosfären absorberar merparten av värmestrålningen från jordytan. Växthusgasernas ”styrka” brukar mätas i återstrålningens effekt dividerad med ytan och förändringen av halten (Wm–2ppb–1).
Mängden strålning som en viss gas i atmosfären absorberar beror på vilka andra gaser som ingår. Vattenånga och koldioxid absorberar i relativt breda och i långa stycken överlappande spektra av värmestrålning. Metan har en stor del av sin absorbans inom andra våglängdsområden, vilket gör att dess relativa bidrag till växthuseffekten blir stort.
– Man brukar också ta hänsyn till att metan har kortare livslängd i atmosfären än koldioxid. Därmed bidrar en viss mängd metan till uppvärmningen under en kortare tid, säger Erland Källén, professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet.
Ett vanligt sätt att jämföra gaserna är därför att räkna på effekten under 100 år. Då visar det sig att en molekyl metan bidrar 25 gånger mer till växthuseffekten än en molekyl koldioxid, enligt beräkningar som FN:s klimatpanel IPCC presenterade år 2007.
I en rapport från 1995 satte IPCC motsvarande ”växelkurs” till 21, men sedan dess har nya data tillkommit.
PER SNAPRUD
Relaterat innehåll:
Tjäle ger kraftiga utsläpp
Under senhösten 2008 upptäckte svenska forskare stora utsläpp av metan från våtmarker i nordöstra Grönland.
- Först trodde vi att det hade blivit något fel på mätinstrumenten, säger Torben R. Christensen, professor i naturgeografi och ekosystemanalys vid Lunds universitet.
Metanhalterna som de mätt upp verkade orimligt höga. Men noggranna analyser bekräftade att marken i området hade släppt ut lika mycket metan under några få höstveckor som under alla sommarmånader. Det rapporterar forskare från Lund tillsammans med kolleger i Europa och USA i tidskriften Nature.
Metan är en drygt tjugo gånger starkare växthusgas än koldioxid. Men de nyupptäckta utsläppen är knappast alarmerande: de motsvarar bara några få procent av de årliga utsläppen av metan från våtmarker i hela världen. Det intressanta är i stället att gasen rör sig genom marken på ett tidigare okänt sätt.
Under sommaren bildar marklevande mikrober metan som pyser ut i atmosfären. Länge trodde forskarna att utsläppen skulle minska i takt med att höstkölden lägger jorden i dvala. I stället ökar alltså utsläppen i samband med att marken fryser.
- Vi tror att det beror på att tjälen pressar ut metan ur marken, säger Torben R. Christensen.
Han menar att processen är helt naturlig och har pågått i alla tider. Att den upptäcks först nu beror på att forskarna stannade kvar två månader längre än vanligt på den grönländska tundran som en del av extra satsningar under det internationella polaråret som avslutas nu i mars.
- Först trodde vi att det hade blivit något fel på mätinstrumenten, säger Torben R. Christensen, professor i naturgeografi och ekosystemanalys vid Lunds universitet.
Kommentera