Annons

Bokanmälan: Samma bomb här som där

Av de nio länder i världen som i dag förfogar över kärnvapen är det bara USA som på egen hand utvecklade sin bomb från början. Underrättelseverksamheten och politiska motiv tog hand om vidare spridning.

Författare: 

Publicerad:

2009-08-05

Nordkoreas kärnvapenprov i maj i år kom inte som en total överraskning – landet har gjort det förut, fast nu var sprängningen mycket kraftfullare än 2006. Hur en atombomb ska byggas är ingen hemlighet längre, även om det är en grov överdrift att, som en del hävdar, instruktionerna går att finna på webben. För det är långt ifrån en enkel uppgift, och en av de svåraste stötestenarna är tillgången på explosionsämnen – anrikat uran eller plutonium.

Å andra sidan finns det både villiga experter och en hel del färdigtillverkat bombmaterial runtom i världen. Författarna till The nuclear express är bekymrade – här gäller det att hårdbevaka, komma överens och hålla fast vid icke-spridningsavtalen.

Båda författarna har jobbat länge med USA:s vapenprogram, Reed vid Livermore National Laboratory, Stillman på Los Alamos, den amerikanska bombens födelseort. Och det var där det började, eller egentligen ännu tidigare i Europa; tre fjärdedelar av Los Alamos-forskarna kom därifrån till följd av nazisternas ökande makt. Hitler visste inte vad han gick miste om!

Det amerikanska bombbygget gick fram med rasande fart, men också tack vare en enorm kraftansträngning från alla inblandade, stora industriella satsningar och en kostnad på över 2 miljarder dollar. Det ledde till att andra världskriget slutade i en japansk tragedi när Hiroshima och Nagasaki ödelades sommaren 1945.

Över två hundra tusen personer arbetade med kärnvapnens olika steg, så det är inte så märkligt att hemligheten inte kunde bevaras så länge. I dag finns det nio kärnvapennationer i världen, men ingen har egenhändigt byggt sin bomb. Exakt hur informationen spreds vet ingen, men de första spåren leder tillbaka till Los Alamos, som sägs ha varit genompenetrerat av Stalins spioner. Den första ryska atombomben var också en exakt kopia av Nagasakiladdningen.

Men hur lyckades ryssarna bygga sin vätebomb 1953 med tusenfalt kraftfullare effekt? Andrej Sacharov, senare Nobelfredspristagare, brukar nämnas som den ryska vätebombens fader. Icke så, hävdar författarna. Det var den tysk-amerikanske fysikern Klaus Fuchs som försåg ryssarna med amerikanska bombritningar. Han avslöjades 1950, men fortsatte med sin verksamhet sedan han lämnat fängelset 1959 och lär vara den som gav Maos Kina vägledning vid dess bomkonstruktion.

Så bestämde sig Kina 1982 att sprida kärnvapnens know-how vidare till tredje världen. Först till Algeriet, Nordkorea och Pakistan, så småningom även till Libyen och Iran, även om Teheran envist avvisar påståendena om sitt kärnvapenprogram som ogrundade rykten. Författarna hävdar dock att de har mycket på fötterna. Kina ser de som det i dag farligaste kärnvapenhotet i världen efter att ha besökt landet och dess vapenlaboratorier ett tjugotal gånger sedan 1990. Att Kina sprider atombombskunskapen förklarar de med landets önskan att stärka sina fienders fiender. Så fick till exempel Pakistan stöd för att väga upp Indiens makt i regionen. Det är alltså politiska motiv, hävdar bokens författare, bakom den farliga utvecklingen, där lierade och fiender på var sitt håll slår ihop sina krafter.

Fortfarande är bombbygget ett avancerat konststycke som kräver en stor kader av högutbildad arbetskraft. Många av de kinesiska forskare som författarna mötte under sina besök i landet är för övrigt utbildade i USA, anmärker de bekymrat. Det är nu länge sedan utvecklingen kunde styras av ensamma om än så briljanta individer.

Robert Oppenheimer var genibarnet som general Groves, överraskande för många, valde 1942 till att leda utvecklingen av bomben i Los Alamos. Han blev en karismatisk chef, legendarisk för sin förmåga att blixtsnabbt förstå all fysik och styra flera hundra bångstyriga vetenskapsmän. Älskad av många, inte minst kvinnorna, men också hatad av vissa.

Under det kalla kriget på 1950-talet fick hatarna övertaget. Så kom fallet, och Oppie, som han kallades, blev djupt nedbruten. Den prisbelönta biografin är den mest omfattande hittills. Nya kvinnor dyker upp, Oppenheimers påstådda kommunistsympatier genomlyses grundligt, vilket bestämt utesluter hans partitillhörighet. Det är en historia fylld av dramatik under en av historiens mest dramatiska perioder.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

"The nuclar express" verkar vara en intressant bok. Vill i så fall också rekommendera Richard Rhodes två böcker om atombomberna som har med en massa olika aspekter om bomben, både om relevant vetenskapshistoria, om människorna som deltog på olika sätt i utvecklingen, om andra världskriget och den gradvisa utveckligen som ledde till fram till att det till slut ansågs helt OK att bomba ut hela städer (även med "vanliga" bomber, som t.ex. Dresden och Hamburg), om spionerna, och så förstås om bombningarna av Hiroshima och Nagasaki.

"Plutonium" av Bernstein har jag läst. En hel del intressanta personbeskrivningar i den med, och så en hel del populärvetenskapligt om naturens kanske mest fascinerande grundämne, som nog även kan vara intressant för fysiker som inte är experter på just plutonium. ("49" är en enkel kod för den plutoniumsort som är mest användbar för bombtillverkning).

Lägg till kommentar