Annons

Svåravläst. Personer med dyslexi får kämpa med texten. Forskarna hoppas att riktad lästräning ska hjälpa.

Bild: 
Torbjörn Larsson

Dyslexi

Hjärnan hajar till när något avviker från ett inlärt mönster. Nu föreslår svenska forskare att svårigheter med denna igenkänning kan ligga bakom dyslexi.

På skärmen framför dig flyter serier av bokstäver förbi: VXXRV, VSXRV, VSXVR. Plötsligt, vid sekvensen VXRRV, händer något. Du märker det inte själv, men forskarna på Stockholm Brain Institute vid Karolinska Institutet, med hjärnforskaren Karl Magnus Petersson i spetsen, ser aktivitet i en del av hjärnan som reagerar på avvikelser. Experimentet är utformat för att jämföra hur dyslektiker och personer med normal läs- och skrivförmåga reagerar när inlärda mönster rubbas.

Ett barn i varje klass drabbas

En definition av dyslexi är att en normalbegåvad person har oproportionerligt svårt att lära sig läsa och skriva jämfört med hur andra färdigheter utvecklas. Dyslektiker har ofta även svårt att skilja på vänster och höger, och kan uppvisa viss motorisk klumpighet.

Många dyslektiker har problem med den så kallade fonologiska igenkänningen, alltså hur man ska uttala ljud som är skrivna.

–Vissa ord i svenskan är särskilt besvärliga. Mitt favoritexempel är ordet MATTKANT. Här ljudar man fram till det andra T:t och måste då omdefiniera hur det inledande A:t ska uttalas. Sedan är det samma sak med det sista T:t och A:t, säger professor Martin Ingvar, som samarbetar med Karl Magnus Petersson.

I internationella studier räknar man med att 4–10 procent av befolkningen har dyslexi. Men det varierar beroende på hur transparent språket är. Det går att beskriva som att det finns en gradskillnad mellan språken: i engelska är det mycket svårt att koppla hur ord stavas med hur de ska uttalas. Svenska ligger någonstans i mitten, medan kopplingen mellan stavning och uttal är tydlig i italienska och i finska.

Sådana skillnader ligger bakom att både arv och miljö avgör om en viss person definieras som dyslektiker eller ej.

Vi reagerar på det ovanliga

Ett grundläggande problem för oss människor är att hantera det informationsflöde som vi hela tiden utsätts för. Och eftersom hjärnans arbetshastighet inte är oändlig är det bra att kunna spara information i den buffert som vi normalt kallar arbetsminnet. Ur de delar av hjärnan som utvecklingsbiologiskt sett är unga (hjässlober och pannlober) kan vi medvetet plocka fram den information vi vill. Men i de äldre delarna, som de basala ganglierna, sker samma slags inlagring utan att vi är medvetna om det.

I det experiment som nämns i inledningen använder sig forskarna av detta fenomen. Med hjälp av ett datorprogram skapas omkring femhundra sekvenser på fem bokstäver. Sekvenserna består enbart av konsonanter, för att inte påminna för mycket om vanliga ord.

Något som försökspersonerna inte får veta är att sekvenserna har ett konsekvent mönster. Detta används under hela träningsperioden, som är en timme om dagen i fem dagar. Man kan beskriva det som att försökspersonerna omedvetet får lära sig en konstgjord grammatik.

Efter träningsperioden testas deltagarna och får då se sekvenser flöda förbi samtidigt som deras hjärna avbildas med magnetkamera. ­Ibland smygs sekvenser in som bryter de tidigare inlärda reglerna.

Hos dem som har normal läs- och skrivförmåga aktiveras då en del av hjärnan som enligt forskarna hanterar vår "åh fan!"-reaktion när mönster bryts.

–Om jag säger att alla brevlådor är bruna, eller att en gemensam kvinnlig bekant har storlek 46 i skor så hajar du till, exemplifierar Martin Ingvar.

Evolutionärt har det varit viktigt att reagera snabbt på det som avviker. Om den som ler intagande samtidigt har konstigt rynkade ögonbryn är det något som inte stämmer.

Det är en speciell struktur i hjärnans basala ganglier och en bit av den vänstra pannloben som lyser upp när bokstavssekvensen bryter den inlärda grammatiken. Men det gäller i högre grad dem som har normal förmåga att läsa och skriva. Hos dyslektiker sker inte samma aktivering av hjärnan. De reagerar mer slumpmässigt.

Forskarna tolkar detta som att dyslektiker har svårare att se vad som ingår i ett visst mönster, något som också kan ha samband med problem att koppla ihop ljud med bokstäver.

En annan upptäckt som forskarna gjort är att vi människor är "flerkanaliga". Det innebär att den som lärt sig den konstgjorda grammatiken via hörseln även känner igen den – och dess avvikelser – med synen. Också här har personer med normal läs- och skrivförmåga lättare att känna igen avvikelser. Det är däremot ingen skillnad mellan kvinnor och män, vilket inte heller var väntat.

Försöket är anpassat för vuxna, men Karl Magnus Petersson utvecklar nu tillsammans med forskare i Portugal en modell med kortare sekvenser, för att kunna undersöka barn.

Kan gå att träna bort

Det finns olika idéer om vad som orsakar dyslexi. En del forskare menar att det har att göra med ett nedsatt arbetsminne, medan Karl Magnus Petersson och Martin Ingvar snarare tror att det handlar just om svårigheter att avkoda sekvenser. Om så är fallet kan tillståndet vara träningsbart, åtminstone delvis. Nu prövar de en speciell lästräningsmetod, men än så länge finns inga färdiga resultat.

Vad är det då som gör att sekvensen VXRRV upplevs annorlunda? Jo, för den som omedvetet lärt sig den konstgjorda grammatiken avviker sekvensens tre sista bokstäver från mönstret.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Det känns märkligt att läsa om dyslexi forskning som dyslektiker det kommer ju två nya forskning vart år och den ena forskning har aldrig något att göra med den andras är gjord, har läst så mycket och fantastiska genom brott. S tycks inte vet vad det man letar efter.

Förslag till problem:
Fokus när man tittar
Tala fel
Hörsel fel
Brist på motorik(stämmer ej alls på mig, många som inte är framgångrik i skolan har framgång inom idrott där får man tillbaks sin självkänsla)
intelligens

Nu sak tala om vad jag tror, jag tror att det väldigt samman satt problematik.
Jag har alltid har svårt för att lära mig saker utantill som saknar för mig mening, mutiplikationtabell, alfabet, höger vänster och en mass meningslöst skit, jag kan inte hålla fokus på saker som intresserar mig,lyckades aldrig hålla fokus på fröken i grundskolan som monoton gick igenom något ointressant genom att rabbla fakta som ett mantar så man snart försvann i en fantasivärld.
Sen pratar jag otydligt, upptäckte sent i live att vissa ord som jag tycket stavades konstigt inte stavade konstigt utan det var jag som uttalade orden fel. Har upptäkt att jag faktisk nu kan höra hur ord ska stavas till och med engelska.
Har också problem med när jag skriver om forumlera jag allt ajg skriver mera en en gång start med en ska har ändrat allt för jag är klar, kan faktisk gå bättre att skriva efter öl tror jag.

Det jag vill säga att jag tycker att vetenskapen är dålig man har inte 2009 ringat in problem allt verkar väldigt amatörmässigt.

Som barn fick jag diagonosen "ordblind" och var nästan för evigt förtappad för den lärarrinna som jag då hade. Jag kunde inte läsa och det jag lyckades läsa var endast de allra enklaste och kortaste orden och att sedan stava fanns inte på min karta. "Inte ett ord" blev rätt. Som Stockholms unge med det ekenuttal som jag hade var det inte lätt att skilja mellan e och ä, i och y, o och å osv. Sedan ska man inte glömma alla konstiga stavlingar, ng-ljuden, sch-ljuden, j-ljuden och vad det nu inte var mer.
Allt detta har jag efter stort slit lärt mig, men ännu återstår saker som jag inte har fått förklaring till; ibland försvinner ord från både den text jag läser och den text som jag tror eller vet med mig att jag har skrivit. Det är blankt med andra ord. Ett annat problem är att om jag läser det istället för den så stämmer inte böjningsmönstret i den följande texten och jag måste läsa om, för det måste vara rätt. Det händer att jag tvingas!! läsa om en mening inte bara en gång utan fyra fem gånger. Varför frågar jag mig? Många gånger ser jag inte ord eller bokstäver och då måste jag läsa om igen.
Vad jag förstår så är dyslexi mycket varierande och tar sig olika uttryck för olika personer. Att skriva vackert är omöjligt och det händer att dagen efter att jag skrivit en text inte förstår det jag skrivit, det går inte att läsa eftersom bokstäverna lever sitt eget liv. Snacka om hieroglyfer!
Ja det var något om det jag upplever som ordblind.

Lägg till kommentar