Annons

Skola utan struktur gör barnen oroliga

De allt stökigare klassrummen ser olika ut från medicinsk och ­pedagogisk synpunkt. Att anpassa skolan till alla barn är en omöjlighet, säger pedagogikforskare.

I en stor undersökning av 500 fjärdeklassare visar sig så många som en tredjedel ha svårigheter i skolan. Det framgår av en ny avhandling vid Uppsala universitet.

– Barnen är överaktiva och har svårt med koncentrationen och inlärningen, berättar Kirsten Holmberg, till vardags barnneurolog vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna.

Kirsten Holmberg har gått igenom tidigare kon­takter med barnavårdscentral och skolhälsovård och ställt frågor till barnen, föräldrarna och lärarna.

Ungefär 5–6 procent av barnen har diagnosen adhd, det vill säga barnen har svårigheter både i skolan och hemma, medan lika många till har symtom bara i skolan.

Oron i klassrummen påverkar barnen med adhd-symtom. De blir utsatta för mobbning tio gånger så ofta som andra barn. Men de har inte mer problem än andra vid skolstarten.

– Det kan tyda på att mobbningen har bidragit till eller förstärkt deras adhd-symtom.

Elevvården rustas ner

Att barn med adhd mobbade andra är tre gånger så vanligt jämfört med barn utan adhd.

– De barnen hade ofta problem redan i första klass, vilket talar för att adhd-symtomen har bidragit till mobbningen.

Kirsten Holmberg menar att det behövs ett nära samarbete mellan lärare och skolhälsovård för att de elever som har problem ska kunna identifieras och få stöd tidigt. Barn med adhd har oftare än andra ont i magen, sömnsvårigheter och känner sig trötta.

– Men på många håll har man ju i stället dragit ner på elevvården. Det behövs mer kunskap om barns normala utveckling generellt i skolan.

– Att så många som 30 procent har svårigheter säger en del om pedagogiken i skolan i dag som bygger mycket på eget arbete och eget ansvar, säger Kirsten Holmberg. De här barnen behöver mer struktur. Det borde ge signaler om att pedagogiken måste utvärderas.

Vinnare och förlorare

Det tycker inte Roger Säljö, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Roger Säljö menar att vi befinner oss i ett mellanläge där skolan har lämnat en struktur som innebar disciplinering av eleverna och går mot en ny där eleverna ska samarbeta.

– I alla byten finns vinnare och förlorare. Att anpassa skolan till alla barn är omöjligt. Det är skolans roll att hålla fram de arbetssätt som är viktiga, menar Roger Säljö.

– Vi har en annan syn på barn numera. Vad kan utveckla och engagera deras intresse? Det är också viktigare att lära sig vissa färdigheter för att hänga med, till exempel att kunna läsa.

Hellre stök än hjälpklass

Det är lärarkåren som ut­ifrån sin sakkunskap bedömer hur undervisningen ska ske.

– De 30 procenten som enligt undersökningen har svårigheter i skolan ska sättas i relation till vilka ambitioner och mål man har. Ytterst är det en politisk fråga hur stora klasserna är.

Men han håller med om att de nya sätten att arbeta i skolan ger problem i ett övergångsskede.

– Att eleverna ska vara självständiga och kunskapssökande är anledningen till att flickorna lyckas så bra. Men vi kan nu se att pojkarna börjar förändras.

För hundra år sedan skulle skoleleverna disciplineras till goda medborgare och protestanter. Efter andra världskriget fick skolan en mer demokratisk roll. Barn med olika bakgrund skulle känna sig hemma och få möjlighet att läsa vidare. Till slut infördes enhetsskolan 1962.

– Nu finns en tendens att vilja segregera igen. Ska följden bli att många ska gå i specialklass? Då skulle vi få en annan sorts skola. Det bästa är att hålla ihop skolan och arbeta inom den ramen, säger Roger Säljö.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

4

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Jag tror att det kan vara värt att påpeka att Roger Säljö bekänner sig till den pseudo-
vetenskapsreligion som tycker precis tvärt emot vad Kristen Holmberg tycker.
(Roger Säljö är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och Eva Hjörne
ihågkommen under debatten om ADHD arbetar på samma ställe)

Vad som kan förbrylla och nästan får en att tro att Roger Säljö är felciterad är när han säger "– I alla byten finns vinnare och förlorare. Att anpassa skolan till alla barn är omöjligt. Det är skolans roll att hålla fram de arbetssätt som är viktiga, menar Roger Säljö."
Detta låter kanske inte speciellt humant men det är inte heller den ideologi som
ligger bakom uttalandet.
Att säga att alla människor lär sig på samma sätt och i alla avseenden har samma
förmåga att tillgodogöra sig olika typer av inlärning strider mot vetenskapen.

Utan att gå för långt i kritiken kan man säga att denna falang inom pedagogiken
har gjort sitt absolut yttersta för att torpedera den svenska skolan, naturligtvis
i stark konkurrens med den förstörelse som kommunaliseringen åstadkom.

Kombinationen av kommunalisering och denna pedagogiska religion är att vi har å
ena sidan kommunaltjänstemän/politiker och rektorer (båda med i många fall bristande tid och intresse för att förstå på ett djupare plan de långsiktiga effekterna
av den pedagogiska religionen) och å andra sidan pedagogiska institutioner som
denna som ganska enkelt kör upp tjänstemän, politiker och i vissa fall rektorer
långt upp i träden.

När Roger Säljö säger att det är en politisk fråga hur stora klasserna så sätter han
fel etikett på detta, det är en ekonomisk fråga, den politik finns inte på denna värld
som klarar att finansiera den skola och det arbetssätt som han lyfter fram på ett
sådant sätt att barn inte far illa.

Jag tycker att det är dags att säga att även skolan (precis som sjukvården) har
ansvaret att skapa mesta möjliga nytta och minsta möjliga lidande inom ramen för
en kostnad som kan bäras av ett samhälle.
Med fel pedagogisk ansats så spelar det ingen roll om du dubblar antalet lärare,
det blir ändå inte bättre för eleverna. Det vore som att tro att du att du på ett dåligt
organiserat sjukhus med dåliga processer/metoder skulle kunna förbättra vården
genom att dubbla antalet läkare och övrig sjukvårdspersonal.

Att nästan var tredje elev har problem med dagens pedagogik måste rimligen betecknas som ett stort misslyckande och tyda på grundläggande fel. Roger Säljös förklaring att "svårigheter i skolan ska sättas i relation till vilka ambitioner och mål man har" låter i mina öron som en klassisk bortförklaring. Om man bara har tillräckligt stora visioner så behöver man inte bry sig om offren på vägen mot paradiset.
Säljö nämner läsförmågan. Det får mig att tänka på min småskoletid runt 1960. När jag började i första klass kunde ingen vad jag minns läsa. Till jul kunde åtminstone hälften läsa hjälpligt och när vårterminen var slut kunde i pincip alla läsa. Visst, samhället såg rätt annorlunda ut, men ändå. Jag menar förstås inte att vi kan eller bör gå tillbaka till folkskolepedagogik, men dagens pedagoger och skolpolitiker har trots allt kanske nåt att lära av tidigare erfarenheter.

Alla kräv när det gäller utbildning blir bara högre och högre, inte konstigt att man som barn kan få problem att ta in allt som ska läras ut. Det är inte bara barn som har fått högre krav när det gäller utbildning. personer som går gymnasiet eller högskola och även de som ska till att söka jobb ställs det mer och mer krav på.
Jag anser att om lärarna kan lära ut på ett roligt sätt med lekar på olika vis kommer flera barn att komma ihåg det dem ska lära sig.

Mia, kraven i skolan har inte blivit högre utom lägre. Jag undervisade matematik på högre nivå förr, än jag kan göra idag. Det inte heller lekar som behövs i skolan. En lektion är ett arbetspass och allt är inte lek i livet. Det är ändring av elevernas attityder som behövs och bättre pedagogik/undervisning. Tillfredställelsen kommer med förståelsen och färdigheter.

Lägg till kommentar