Annons

Viktiga samtal missas hos gynekologen

Var fjärde ung kvinna är missnöjd med sitt sexualliv. Både kvinnorna och gynekologerna vill ta upp saken – men få gör det.

Trots att det talas mycket om sex i dagens samhälle och populärkultur, lever okunskapen om kvinnokroppen och kvinnans sexualitet seglivat kvar – inte minst bland unga kvinnor. Följden blir att många kvinnor lider av dåligt sexualliv, samlagssmärtor och liknande problem i onödan. Det menar barnmorskan Eva Wendt. Hon arbetar på Ungdomsmottagningen Halmstad, är ordförande i FSUM, Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar, och har nyligen lagt fram en doktorsavhandling som handlar om unga kvinnors sexualliv.

– Alla vet att en man får erektion när han blir upphetsad. Men många tjejer känner faktiskt inte till hur de ser ut i sitt eget underliv. När jag till exempel frågar om de vet vad som händer i deras egen kropp när de känner lust, är det inte många som vet att livmodern och äggledarna drar sig uppåt så att slidan blir mycket djupare, säger Eva Wendt.

Den okunskapen är olycklig, fortsätter hon, för tyvärr är det många som inte väntar in den egna lusten utan använder glidmedel i stället.

– Men då är slidan bara 5–6 centimeter djup, så när mannen kommer in stöter han till livmodertappen. Och det gör så ont att man far upp i taket. Då är det inte konstigt om kvinnorna blir oroliga och får problem med sexuallivet.

En mänsklig rättighet

Detta är bara ett i mängden av exempel från Eva Wendts yrkesvardag. Hon nämner det som bakgrund till sin avhandling, som bygger på enkätundersökningar med närmare femhundra kvinnor i åldern 23–29 år som besökt en ungdoms- eller barnmorskemottagning för att ta cellprover. Ungefär var fjärde kvinna som deltog i studien svarade att hon var missnöjd med sitt sexualliv, bland annat på grund av samlagssmärtor eller för att hon inte kunde bli tillfredsställd tillsammans med sin partner.

Det här är allvarligt, menar Eva Wendt, eftersom sexuallivet är en viktig del av vår hälsa. Och alla har rätt till en god hälsa, enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.

Samtalen blir inte av

Eva Wendt är övertygad om att många av de här problemen kan förebyggas med samtal och information.

– Alla kvinnor mellan 23 och 59 år blir ju kallade till cellprovtagning vart tredje år. Det är ett gyllene tillfälle att med öppna frågor hjälpa dem som behöver ta upp saker som de kanske inte själva är medvetna. Det kan även vara en chans att upptäcka och hjälpa kvinnor som håller på att fastna i destruktiva relationer, eller har blivit utsatta för sexuella övergrepp, säger Eva Wendt.

Hennes undersökning visar att viljan finns. Nästan samtliga kvinnor, 92 procent, svarade att det skulle kännas naturligt att få frågor om sexualliv och relationer i samband med ett gynekologbesök. Och drygt 70 procent skulle välkomna frågor om sexuella övergrepp. Även de barnmorskor och gynekologer som intervjuades av Eva Wendt var positiva. Trots det lyser samtalen med sin frånvaro. Drygt 90 procent av kvinnorna hade inte fått någon fråga alls om sexuallivet. Däremot hade 74 procent fått frågor om preventivmedel, och 42 procent om sexuellt överförbara sjukdomar.

”Konsultationens kärna”

Ulf Högberg, professor i gynekologi vid Umeå universitetssjukhus och ordförande i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, är entusiastisk till Eva Wendts förslag:

– Sådana öppna samtal är ju konsultationens kärna. Fast den slimmade sjukvården gör att det helt enkelt inte finns tid. Därför är det viktigt med den här typen av forskning, så att man ser vad som faktiskt offras.

Anders Printz, avdelningschef på Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsavdelning, efterlyser ett mer omfattande underlag innan han är beredd att diskutera barnmorskornas och gynekologernas uppdrag. Dessutom, tillägger han, är det inte alltid säkert att samtal är bästa lösningen:

– Inom till exempel diabetesvården har vi sett att stödsamtal inte har någon positiv effekt alls, trots att personalen upplever det som mycket viktigt.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Anders Printz har tydligen funnit sanningen vad gäller samtalets betydelse inom diabetesvården. Utan att ha läst den studien som Printz hänvisar till så reagerar jag mot hans absoluta uttalanden. Vad är sanningen när det gäller samtalets betydelse för patienten? Om detta vet vi inte med säkerhet vissa studier som berör människors livskvalitet kommer fram till motsatt resultat nämligen att samtalet har betydelse för patientens livskvalitet se (Wändell PE. Quality of life of patients with diabetes mellitus. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 2005; 23: 68-74). Vilken betydelse har det för interaktionen och tillitsskapandet om personalen uppfattar samtalet som mycket viktigt? Kan relationen mellan patient och personal ha en positiv betydelse för patienten? Om vi skall tro Barry L Duncan, Scott D- Miller mfl ( 2009) så har relationen en mycket stor betydelse för patienten. Men om samtalet endast sätts i relation till blodsockervärdet så kan en sådan studie visa att samtalet inte påverkar diabetespatienten i detta avseende. Men vi vet inte om det påverkar i andra avseenden. Om Printz är en förespråkare för evidens based medicine kan den kunskapssynen begränsa perspektivet och andra viktiga dimensioner som den reflekterande praktikerns upplevelse av patientkontakten och dess betydelse för patienten blir osynliggjord. Jag är således övertygad om att gynekologen skall föra samtal om kvinnans sexualliv eftersom dessa samtal kan med hög grad av säkerhet gynna hennes livskvalitet. Jag väntar med spänning på Socialstyrelsens initiativ vad gäller utökad forskning inom området.
Pia Aronsson

Lägg till kommentar