Annons
Blir det verkligen varmare på jorden?

Den globala uppvärmningen enligt tre analysinstitut.

Bild: 
Per Thornéus

Blir det verkligen varmare på jorden?

Fråga:Den gångna vintern var den kallaste på länge i Sverige. Det ser ut som om klimatskeptikerna får vatten på sin kvarn. Hur är det egentligen, finns verkligen den globala uppvärmningen?

Kanske skeptiker

Svar:Klimatskeptikerna brukar hävda två saker: dels att det inte blir varmare, dels att mänskliga utsläpp av växthusgaser inte påverkar klimatet märkbart. Frågan om huruvida det blir varmare kan besvaras något säkrare än vad som orsakar temperaturhöjningen.

I diagrammet här intill återges tre globala temperaturkurvor. En går tillbaka till 1850 och bygger på samarbete mellan UK Hadley Centre och Climatic Research Unit vid University of East Anglia (HadCRUT3) i Storbritannien. De andra börjar 1880 och kommer från National Climatic Data Center (NCDC) respektive Nasa Goddard Institute for Space Studies (Nasa/Giss) i USA. Kurvorna bygger i hög grad men inte helt på samma rådata och är framtagna med något olika analyser.

Mätserierna grundas på att forskarna jämför årsmedeltal från ett stort antal platser på jorden med genomsnittstemperaturen på samma platser under en godtycklig basperiod (1961–90), och sedan väger samman dessa tusentals avvikelser till en global siffra för varje år. Med en så komplex verklighet och ett ofullständigt mätunderlag – temperaturen är ju inte mätt på varenda punkt på jorden precis hela tiden – finns det givetvis osäkerheter i slutsatserna.

Klimatskeptikerna anser att mätserier från meteorologiska markstationer inte är att lita på, bland annat därför att dessa under årens lopp kommit att bli alltmer omgivna av bebyggelse och asfalt. Motargumentet är att även väderstationer som ligger på ren landsbygd noterar uppvärmning, att haven blir varmare, att områdena med permafrost minskar, att både glaciärer och havsis minskar i omfattning, att havsytan stiger och att både djur och växter flyttar i riktning mot polerna.

Det är dock inte helt enkelt att upprätta mätserierna, däri har klimatskeptikerna rätt. Ett antal korrektioner måste göras, och varje sådan justering riskerar att innehålla felkällor. Vissa mätningar kan förefalla felaktiga när man jämför med närliggande stationer, och då måste man ta ställning till om dessa data ska tas med eller inte. Vissa mätstationer låg på landsbygden när de byggdes men ligger nu inne i städer och behöver kalibreras mot stationer på kringliggande landsbygd, vilket i ett hundraårsperspektiv kan innebära upp till en grads justering. Vissa mätstationer kan ha förändrat eller slarvat med tidpunkterna på dagen då mätningarna görs. Vissa mätstationer har under årens lopp flyttat längre eller kortare sträckor, och mätutrustningarna har förändrats. Tillsammans ger dessa och andra mätproblem en osäkerhet på ungefär 0,1 grad på årsbasis.

Klimatskeptikerna hävdar också att satellitmätningar – som finns från 1979 – ger säkrare besked än mätningar vid markstationer. På grund av olika mätsvårigheter visade tidiga satellitdata faktiskt ingen temperaturhöjning, men enligt dagens bästa analyser har temperaturen stigit med 0,13–0,20 grader per årtionde sedan 1979 enligt både de organ som upprättar mätserierna och de två satellitmätserier som finns.

1998 är det varmaste året hittills enligt HadCRUT. Detta har av klimatskeptiker tagits till intäkt för att hävda att den globala uppvärmningen upphörde då. Men det mycket varma året 1998 rådde det en ovanligt stark El Niño, alltså den uppvärmning av östra Stilla havet som inträffar cykliskt med några års mellanrum. Faktum är att alla åren 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007 och 2009 var varmare än samtliga år före 1998. Och även 2008, som saknades i den listan, är ett av de tio varmaste åren som någonsin uppmätts. Enligt både NCDC och Nasa/Giss är i stället 2005 det varmaste året hittills, med 1998 och 2007 på delad andra plats. Det senaste decenniet är enligt alla tre serierna det varmaste sedan tidsseriernas början på 1800-talet. Analysen hittills av 2009 pekar på att fjolåret är ett av de tio varmaste som uppmätts, möjligen ett av de fem varmaste.

Att den globala uppvärmningen inte visar en långsam och stadig ökning år för år beror på att korttidsvariationer – vädret – inte direkt styrs av variationer i koldioxidutsläpp orsakade av människan utan av andra faktorer. En sådan är stora vulkanutbrott som skymmer solinstrålningen och sänker den globala temperaturen. På senare decennier har några sådana utbrott inträffat med en påföljande sänkning av globala årstemperaturen med 0,2–0,3 grader under ett par års tid. Den naturliga variabiliteten i samband med El Niño är av minst samma storleksordning som den förväntade trenden i global uppvärmning, alltså 0,15–0,2 grader per årtionde. Effekten av solens elvaårscykel är omkring 0,05–0,1 grader per decennium. Sammantaget är dessa effekter så stora att trenden över ett årtionde i den globala uppvärmningen kan förstärkas kraftigt eller helt maskeras.

Slutsatsen av allt detta – och av kurvorna här intill – är att vi upplever en otvetydig global uppvärmning. Och om den nuvarande El Niño håller i sig och fördjupas kan 2010 mycket väl bli det varmaste året som någonsin uppmätts, trots att solen just nu är mindre aktiv än genomsnittligt.

Den andra aspekten som klimatskeptiker ifrågasätter, huruvida det är människans olika aktiviteter som påverkar klimatet, är svårare att utreda helt säkert. Men i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC (rapporterad i F&F 3/07) sägs att det är "mycket troligt", very likely, att det är människans utsläpp av växthusgaser som ligger bakom temperaturhöjningen. Närmare än så kommer vi inte just nu.

PS: Jo, visst var vintern ovanligt kall i Sverige. Men inte globalt.

Undrar du något?

Fråga F&F!

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

4

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Att visa en graf över 150 år är alldeles för kort tid. Varför visar ni aldrig hur temperaturen har varierat de senaste 10000 åren t.ex.? Det är få eller knappast någon som förnekar att temperaturen varierar på jorden.

Artikeln är intressant, men jag blir lite fundersam över det skrivna, och vill ställa några ytterligare frågor.

1 Redovisad period 1840 till nutid är väldigt kort. Dessutom har jag för mig att 1840-1870 var en mycket kall period under pågående interglacial. Är den representativ?

2 Om man tittar på hela interglacialen, cirka 10000 -12000 år, hur ser det då ut?

3 Jorden är för närvarande i en istidsperiod. Om vi tittar på de senaste 100 miljonerna åren så har temperaturen varit mycket högre i medeltal och koldioxidhalten högre, upp mot 500 till 1000 ppm. Hur ställer sig dagens situation i det perspektivet?

4 För 100 miljoner år sedan frodades dinosuarierna i Antarktis trots mörkret vintertid. Antarktis och Arktis var isfria. Glaciärer förekom endast på de högsta bergstopparna. Detta är väl det normala tillståndet på jorden de senaste 600 miljonerna åren sedan "snowball earth". Istider har förekommit ett flertal gånger under denna period, men inte varit dominerande.

5 En stor vulkan eller, än värre, en supervulkan spyr ut oändligt mycket mer växthusgaser än vad människan någonsin gjort, och med utbrott som varar åtskilliga år. Det har inte fått jorden att tippa över till ett Venus-liknande tillstånd. (Ej i denna artikel men i tidigare).

Jag frågar därför:
Även om människan har bidragit till ökade växthusgasutsläpp, vilket kan vara troligt, är det farligt att göra jämförelser med tidigare geologiska perioder. Man hotar med stormar och andra fasor, men såvitt jag förstått blåste eller regnade inte dinosuarierna bort under mesozoikum. Tvärtom, under långa tider var klimatet varmt men milt. Annars skulle inte de jättelika flygödlorna ha kunnat existera.

Tack för en mycket bra tidning
Med vänlig hälsning
Christer Regebro

Mycket intressanta frågor Christer! Synd att det itne kom något svar på dom... Jag blev väldigt nyfiken.

Till Björn Fjæstad
Tack för ditt svar. Jag tvivlar inte alls på ditt underlag och att det har blivit varmare sedan 1850. Men jag undrade faktiskt om det är en representativ period att jämföra med, se min ursprungliga fråga.

Den andra frågan var: Finns det några som helst indikationer att denna uppvärmning skulle vara farlig i beaktande av tidigare geologiska perioder, alla vilka har varit mycket varmare än den presenterade.

Det finns dessutom en stark vetenskaplig falang som kan visa att vi tveklöst går mot en ny istid. Jordaxelns lutning ökar, jorbanans excentricitet ökar. Bägge dessa faktorer kyler ner jorden och kan vara en orsak till ny istid. Solens intensitet varierar och jordens magnetfält tycks vända. Detta tycks tillsammans kunna för in jorden i en ny sträng istid. Sant??

Om detta är sant är det oförsvarligt att nu minska uppvärmningen. En istid är troligen den större katastrofen av två onda ting.

När kan vetenskapen enas om vilket framtidsscenario som är troligast? Gör vi fel gör vi ont värre.
Vänligen
Christer Regebro

Lägg till kommentar