Annons

Rikard Wingård granskar Stormaktstidens kiosklitteratur

En ny avhandling vid Göteborgs universitet visar hur stormaktstidens storsäljare, så kallade folkböcker, lästes.

Författare: 

Publicerad:

2011-09-06

Vad är folkböcker?

– Det är populärt hållna verk med rötter i medeltidens epos. Det är allt från fiktion och skämt till kärleksäventyr och reseskildringar. Vissa berättelser härrör från Mellanöstern, andra är sagor som berättats i Europa i generationer.

Var det sådana böcker som Don Quijote hade förläst sig på?

– Ja, det kan man säga. Han hade läst en massa riddarberättelser. Men det handlar överlag om enkla och i dag oftast bortglömda berättelser för allmänheten. De var tryckta på dåligt papper och billiga att köpa. Man kan kanske jämföra med kiosklitteratur. De var anonymt utgivna.

Finns det några som vi känner till i dag?

– Ja, berättelsen om Faust, som sedan Johann Wolfgang Goethe baserade sitt drama på, är från början en sådan folkbok. Och många av berättelserna i Giovanni Boccaccios Decamerone dyker upp i olika folkböcker.

Vilka läste dessa böcker?

– Från början var det litteratur för adeln och de rikare skikten, men sedan gick det ner i samhället i takt med en växande bokmarknad. Då blev de också kortare och billigare.

Hur lästes de?

– Till skillnad från våra dagars underhållningsläsning, där man ska hållas i spänning och sträva efter att veta hur det går, så läste man dessa på ett helt annat sätt. Läsaren var inte ute efter spänning eller en linjär historia. Det fanns inga så kallade cliffhangers, som i dagens deckare. Man fick reda på slutet redan i början av boken. Böckerna hade ofta långa titlar som i korthet berättade hela historien. Kapitlen började ofta med en ingress som sammanfattade vad som skulle hända. Läsarna blev ju inte så överraskade av slutet, om man säger så. I dag finns det texter på baksidan av böckerna, men de avslöjar ju inte hela boken – de brukar bara reta nyfikenheten för att få oss att köpa boken.

Hur ska vi förstå denna läsart?

– Man hade en annan världsbild. Jag menar att i den kristna kulturen finns en linjär tidsuppfattning, där meningen med livet uppenbaras när livet är slut. Och på samma sätt har historien en riktning, från skapelsen till Jesus återkomst. Men i den gamla bondekulturen fanns en cyklisk tidsuppfattning, där den övergripande meningen redan var uppnådd i livet – det speglas i årstidernas växlingar och de återkommande skördarna. Folkböckerna bekräftade denna muntliga kulturs icke-linjära bild av tiden. De riktade sig till läsare som förstod världen på detta sätt. Medan den moderna romanen och deckaren mer liknade det kristna sättet att se på världen – där meningen ges på slutet.

Men om vi fortsätter resonemanget, och efter att ha gått från den cykliska till den kristna linjära tiden, hur berättar vi nu i en mer sekulariserad tid?

– Man kan nog diskutera hur sekulariserad vår tid är. Även om man inte längre är troende så har många en sådan linjär tidsuppfattning, det ser man inte minst i de moderna ideologierna. De har övertagit många religiösa element, som den linjära historiesynen. Och inte minst dagens vetenskap, som har en stark ställning, har övertagit många av religionens gamla frågor om hur världen är beskaffad.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar