Annons
”Martyren behöver en publik”

Sju frågor till Michael Azar som forskat om martyrskap.

”Martyren behöver en publik”

Michael Azar, professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet, har skrivit boken Den ädla döden, som handlar om det västerländska martyrskapet.

Författare: 

Publicerad:

2013-03-01

1 | Varför har du skrivit denna bok?

– Jag har sedan lång tid varit intresserad av hur döden och de döda utnyttjas i politiska och historiska sammanhang. Jag har bland annat skrivit boken Döden i Beirut och min förra bok heter Vittnet. På klassisk grekiska är ordet för martyr detsamma som vittne. Och när jag var i Libanon för några år sedan noterade jag hur utbredd martyrkulten var där – även inom de kristna grupperna. Då slog det mig att jag borde undersöka martyrtemat även i den västerländska traditionen. På senare tid har man i medier framför allt fokuserat på martyrerna inom islam, därför ville jag fylla en lucka.

2 | Finns martyrer inom alla kulturer?

– Det är högst sannolikt. Martyrskap är ju ett sätt att göra döden meningsfull. Varje kultur har något slags hierarki både när det gäller de sätt på vilka vi dör och för vilken sak vi dör. Sedan kan naturligtvis dessa saker skilja sig åt, liksom den retorik med vilken man uppmanar de ännu levande att gå i martyrernas fotspår: saken kan exempelvis vara Gud, sanningen, fosterlandet eller revolutionen.

3 | Spelar sekulariseringen någon roll?

– Ja, frågan som uppstår är varför man ska offra livet om döden är slutgiltig. Efter franska revolutionen ställdes denna fråga – hur skulle man kunna motivera folk att offra sitt liv för revolutionen om allt man kunde erbjuda var en dekorerad gravsten? Mot det kristna löftet om evigt liv ställde många revolutionärer löftet om evig ära. Så även här kan man säga att martyrskapet blir ett sätt att övervinna döden.

4 | Kan man relatera martyrskapet till graden av kollektivism i ett samhälle?

– Ett samhälles martyrer utgör onekligen ett viktigt kitt i dess sammanhållning. Martyrskapet ger om man så vill upphov till ett skuldförhållande mellan levande och döda: det faller på de efterlevandes lott att se till att martyrerna inte ska ha dött förgäves. 

5 | Vad kan man säga om martyrskapets genus?

– I många traditioner är martyren en man. Martyrskapet odlas då som en manlig dygd: mod, offervilja och dödsförakt. Den tidiga kristna gemenskapen initierar däremot ett något annorlunda förhållande till genusfrågan: virilitetstemat försvinner och ersätts av en idé om en förmåga att förbli lojal med sin tro ända in i döden. Det är de kristna som förskjuter innebörden i det grekiska ordet martyr: från att först ha betecknat ett vittne i allmänhet, blir det nu en fråga om ett vittne som vittnar om Gud och sanningen med sitt blod. Därför hittar vi fler kvinnor här.

6 | Finns det olika typer av martyrskap?

– Ja, man bör skilja på de som medvetet vill bli martyrer, och de som i efterhand tillskrivits detta. I dag har begreppet vidgats till att handla om en offerposition. Det kan handla om yttrandefrihetsfrågor, där grupper som inte kan föra fram sin agenda ser sig som martyrer. De mest aggressiva ideologierna i modern tid – nazism, jihadism eller fascism – talar alltid om sig själva som just offer.

7 | Kungar som dör i strid är mer kända än de som dör i sängen. Har detta med martyrskap att göra?

– Det finns en stark koppling mellan ­offerposition, oskuld och sanning. Sokrates och Jesus är de mest kända exemplen på hur offer för politiska sammansvärjningar ändå förmodas segra just genom att dö. Men dessa fall bygger givetvis också på att martyrerna inte dör i ensamhet och isolering. En martyr behöver alltid en publik och en berättelse.   

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar