Annons
Sjöpungar kan fylla våra tankar

Tarmsjöpung (Ciona intestinalis) är ett stillsamt djur med få naturliga fiender, och kan skördas efter 4–6 månader.

Bild: 
Inge Døskeland

Ny odlingsmetod öppnar för sjöpung i tanken

Norska forskare har utvecklat en metod för storskalig odling av sjöpungar. Målet är att framställa både biobränsle och fiskfoder.

Författare: 

Publicerad:

2013-04-05

Tunikater, eller sjöpungar som de också kallas, är en grupp fastsittande marina djur som lever av att filtrera vatten. Norska forskare har nu utvecklat en metod för storskalig och miljövänlig odling av tarmsjöpung (Ciona intestinalis), som är vanligt förekommande i kustnära havsområden.

Tanken är att man ska kunna framställa både biobränsle i form av etanol samt foder till fiskodlingar. Etanol är ett omdiskuterat biobränsle. När etanol framställs av spannmål minskar den totala matproduktionen. Etanol kan även framställas ur träcellulosa, men processen är komplicerad och energikrävande eftersom trä innehåller vedämnet lignin som är svårt att separera från cellulosan.

– Sjöpungarna är den enda djurgruppen som kan producera cellulosa, och Ciona intestinalis innehåller inte lignin. Det gör omvandlingen till etanol mer effektiv. Dessutom har den en hög proteinhalt och en sammansättning av fettsyror vilket gör den lämplig som fiskfoder, säger Christofer Troedsson vid forskningsföretaget Uni Research, som har utvecklat de nya odlingsmetoderna i samarbete med universitetet i Bergen.

Sjöpungarna har en frisimmande larvfas. Den nya odlingsmetoden går ut på att erbjuda larverna fria ytor där de kan slå sig ned och växa sig stora. Genom att sänka ned ett substrat i havet vid rätt tidpunkt går det att få 2 500–10 000 individer per kvadratmeter. Sjöpungarna växer sedan fort och kan skördas efter fyra till sex månader.

Enligt forskarna bör odlingarna inte ha någon större påverkan på havens näringskedjor, eftersom sjöpungar inte utgör naturlig föda för andra arter på grund av sitt skyddande skal av cellulosa.

Odlingsmetoden har patenterats för etanolproduktion. Nästa steg i forskningen blir odlingar i större skala.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Hoppfull forskning, men lite för förenklad bakgrund.

Etanol av spannmål minskar inte den totala matproduktionen. Etanol använder spannmål som annars skulle gå direkt till proteinfoder. Genom att ta omvägen över etanolfabriken plockar man bort stärkelsen som korna inte behöver och bara mår dåligt av - men man behåller proteinerna och fodervärdet. Etanolproduktion från spannmål minskar alltså inte matmängden i världen - det ger endast friskare kor.

Skulle man upphöra att ge korna spannmål och ge det till människor istället så skulle världen initialt få ett stort överskott av spannmål, vilket sänker matpriserna - till glädje för fattiga stadsbor i tredje världen. Problemet är dock att majoriteten av världens fattiga bor på landet och är beroende av jordbruket. Dessa fattiga drabbas mycket hårt av låga priser på jordbruksprodukter. Följden skulle bli att dessa måste överge jordbruket och söka sig till städernas slum.

Efter en kort tid så reglerar marknaden åter priset till där det var innan - och vi har samma matpriser, men nu betydligt fler hungrande.

Att sluta tillverka etanol av spannmål varken ökar mattillgången eller minskar hungern.

För att minska hungern behövs istället fattigdomsbekämpning - och där kan etanol och andra biodrivmedel vara ett mycket gott verktyg. Tekniken är relativ enkel och kräver inga enorma investeringar eller doktorsgrader för att sköta, det finns enorma arealer överflödig regnbevattnad jordbruksmark, tredje världen har en stor fördel i form av mycket sol, köpkraften är stor i väst, man får in kapital att investera i infrastruktur och hälsa, man slipper importera dyr olja och till skillnad mot råvaruexport eller matexport så exporterar man endast kol och vatten - alla näringsämnen stannar i jorden där de behövs.

Lägg till kommentar