Hoppande hål förklarar omöjlig ström

Det har länge varit en gåta hur en typ av plastsolceller egentligen fungerar. Solcellerna består av en blandning av kolbollar, så kallade fullerener, och plast i form av polymermolekyler. När blandningen träffas av ljus frigörs negativt laddade elektroner som färdas genom kolbollarna, och positiva hål bildas, som rör sig genom polymerlagret. På så sätt bildas en elektrisk ström. Fast i teorin borde det inte kunna bli någon ström, eftersom laddningarna ligger mycket nära varandra och har stark inbördes attraktion. Men nu har en forskargrupp i Lund lyckats filma processen, och kommit fram till att elektronerna och hålen rör sig så snabbt att laddningarna separeras, vilket leder till att en ström kan bildas.

– Man kan jämföra det med två barn som leker tafatt, där det ena springer snabbare och därför inte kan fångas av det andra, förklarar Villy Sundström, professor i kemisk fysik vid Lunds universitet och ledare för projektet.

Upptäckten gör det möjligt att vidareutveckla plastsolcellerna, som är en av kandidaterna till att bli framtidens billiga och effektiva solceller. Men mycket arbete återstår innan de kan användas i stor skala. Studien är publicerad i Nature Communications.