Annons

Klockan har påverkat vår föreställning om det cirkulära året.

Bild: 
Istock

Varför tycker jag att året går moturs?

Jag har alltid haft uppfattningen att årscykeln går moturs, alltså vänstervarv om man så vill. De flesta jag har frågat tycker att året går medurs, men jag verkar ha några meningsfränder. Jag har dock inga problem med att klockan går i högervarv. Upptäckte det hela när jag en gång köpte en årskalender i cirkelform till mina barn. Vad kan det bero på att jag och en del andra tycker att motsols känns naturligast?

/Adils Johansson

Publicerad:

2014-03-05

Tid är ett abstrakt begrepp, och för att få grepp om det omvandlar vi det gärna till rumsliga strukturer. Men vilka rumsliga liknelser man använder är i hög grad beroende av den kultur man lever i.

I västerlandet är tiden en rät linje, medan den är cirkulär i en del andra kulturer. Även om tiden ses som en linje, finns det skillnader ifråga åt vilket håll linjen går. Här visar det sig att det finns en stark koppling till det skriftspråk man använder. Detta har studerats experimentellt av bland andra psykologen Lera Boroditsky vid Stanford university i USA. Vi föreställer oss gärna att tiden går från vänster till höger, medan de som skriver arabiska eller hebreiska ofta föreställer sig att tiden går från höger till vänster. Många asiatiska språk skrivs uppifrån och ner, till exempel mandarin och japanska, och där föreställer man sig också att tiden går uppifrån och ner. På mandarin heter exempelvis förra månaden ”uppmånaden”, shàn-yuè, och nästa månad ”nedmånaden”, xià-yuè.

Men tiden är inte bara en linje – dygnet och året föreställer vi oss som cirkulära. Vi säger ju ”han arbetade dygnet runt” och ”hon badade i havet året runt”. Läsarfrågan gäller varför vi representerar året med en medsols riktning på månaderna. Det cykliska årets riktning härleds från klockans riktning, som i sin tur kommer från solurets riktning där skuggan naturligtvis går medsols. Jag känner inte till någon kultur där året normalt representeras motsols, men jag förutsäger att om det förekommer, så är det på södra halvklotet där solen går åt andra hållet.

Även om en kultur, och det medföljande språket, styr hur man i allmänhet föreställer sig tid, kan en personlig erfarenhet skapa en annan föreställning. Adils Johansson har kanske något tidigt minne som gör att året för honom går åt andra hållet. Ett personligt exempel är att min föreställning av alfabetet fortfarande är att det går uppifrån och ner, eftersom jag lärde mig det från bokstäverna i kanten på reskontraboken på kontoret i min fars sågverk. Bokstäverna CD och PQ står för mitt inre öga på samma linje eftersom det bara fanns ett uppslag för dem i boken.

/Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, Lunds universitet

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Mitt år går också moturs. Och inte i en cirkel utan som en rundad triangel med sommarmånaderna i basen. Januari och december högst upp. Veckodagarna ser jag framför mig som ett D där måndagen är högst upp och onsdag på mitten på magen (nu går jag medurs) och lördag och söndag på det raka strecket. Tror Adils har en släng av synestesi. :-) https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Synestesi

Även mitt går moturs. Det börjar dessutom längst ner (klockan 6). Jag skyller allt på "nya" Bondespelet där spelplanen, som är en kalender, går motsols. Det är min teori :-)
https://cdn2.cdnme.se/322444/6-3/dsc_0005_516133b59606ee4b9197ca69.jpg

Lägg till kommentar