Annons

Till skillnad från vanlig njursten (bilden) bestod kristallerna i kvinnans urin inte av kalciumoxalat.

Bild: 
Steve Gschmeissner / SPL

Hon fick sten och grus i urinen av sitt läkemedel

Kvinnans magsmärtor tydde på njursten men när hon röntgades syntes inga spår av stenar. Till slut – efter att ha konsulterat ett kemiskt laboratorium i USA – kunde Henrik Jacobsson och hans kolleger lösa gåtan.

Författare: 

Publicerad:

2014-06-08

”Den drygt 30-åriga kvinnan kom in till akuten med svåra smärtor i högra sidan av magen och urinträngningar. Hon led sedan tidigare av magsjukdomen ulcerös kolit, men hade nu ont på ett sätt som hon inte kände igen.

I hennes urinprov fanns blod, protein och vita blodkroppar. Hon hade dock ingen feber och i blodprovet syntes inga tecken på pågående infektion. Man misstänkte att det kunde vara en urinvägsinfektion och skickade hem henne med en antibiotikakur. Ett dygn senare kom hon tillbaka till akuten och mådde ännu sämre. Men eftersom smärtan gick över spontant när hon väntade på att ta ett nytt blodprov, skickades hon hem igen med en remiss på datortomografi över buken. Hennes symtom tydde på njursten, men vid datortomografiundersökningen syntes inga njurstenar – så den diagnosen uteslöts.

När en ung kvinna får svåra buksmärtor kan det även handla om gynekologiska besvär. Relativt vanligt är att livmoderslemhinnan växer till på ett onormalt vis. Det kallas endometrios och är mycket smärtsamt. För att undersöka detta gjordes en gynekologisk undersökning, men den visade inte heller på något onormalt.

Under den kommande tremånadersperioden fick hon vid elva tillfällen svåra smärtor i sidan, i kombination med blod i urinen. Till slut kom hon in akut efter att ha kissat ut grus, ett slags gulbruna kristaller som var upp till sex millimeter i diameter. Det lär göra fruktansvärt ont. Jag har hört att stensmärtor ska vara ännu värre än att föda barn, så jag förstår att hon åkte in akut.

Hon skickades nu till urologmottagningen där man försökte förstå vad det var för slags kristaller hon hade kissat ut. Vanliga njurstenar består av kalciumoxalat och syns på röntgen, men detta var något annat. Stenarna skickades till analys vid ett laboratorium i Jönköping, men deras undersökning gav inget resultat.

Urologerna tyckte dock att detta var intressant, så stenarna sändes till ett speciallaboratorium i Orlando i USA. Där gjordes en mängd kemiska analyser och till slut kom svaret – kristallerna bestod av en substans som bildas vid nedbrytningen av det läkemedel som patienten behandlades med för sin ulcerösa kolit.

Den verksamma substansen i läkemedlet är mesalazin och läkemedelsgruppen kallas 5-ASA, vilket är kortnamnet för 5-aminosalicylsyra, som verkar inflammationsdämpande. Läkemedlet ges främst till patienter med ulcerös kolit, men ibland även till patienter med Crohns sjukdom.

Kvinnan var i grunden patient hos min kollega Per Karlén, och det var vid vår avdelning som vi hade satt in läkemedelsbehandlingen – sex veckor innan hon kom in till akuten första gången. Att läkemedel kan ge upphov till kristallbildning förekommer, men vi hade inte hört talas om något fall som liknade detta och ville därför undersöka saken närmare.

Vi fick hjälp med att göra en litteraturgenomgång av Jaran Eriksen som är expert på klinisk farmakologi. Men vi fann ingen koppling mellan mesalazin och njursten. Vi sökte också på nätet och på sidan eHealthMe, där patienter själva kan rapportera in symtom och vilka läkemedel de behandlas med. Där hittade vi 32 vittnesmål om njursten hos patienter som behandlats med mesalazin. Dessa fall var dock inte vetenskapligt granskade och det var oklart om problemen verkligen berodde på läkemedlet.

Så vitt vi vet är vårt fall det första rapporterade där en patient fått allvarliga njurstensanfall efter behandling med mesalazin. Varför just vår patient drabbades vet vi inte. En förklaring skulle kunna vara att hon bryter ned läkemedel på ett ovanligt sätt, vilket leder till att det lättare bildas stenar.

Med denna kunskap i bagaget är vi nu mycket noga när vi sätter in denna typ av läkemedel hos våra patienter och följer dem noga då de börjar medicineringen. Det är bra att detta fall blir uppmärksammat, eftersom det kan finnas andra patienter som råkat ut för samma sak men som inte fångats upp”.

Berättat av Henrik Jacobsson, ST-läkare vid medicinkliniken, Danderyds sjukhus i Stockholm, för Lotta Fredholm, vetenskapsjournalist.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Bra artikel.
Hade stenarna synts på en MRCP (magnetröntgen)?
Har en fru med liknande besvär men de har ej hittat något ännu trots ultraljud, datormografi och magnetröntgen.
Hur kommer man i kontakt med Henrik?

Jag rekomenderar att du kontaktar Lotta Fredholm och frågar henne. //Red.

Lägg till kommentar