Annons

5 frågor till Håkan Håkansson, docent i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.

Inför tidens snara slut

Håkan Håkansson vid Lunds universitet har skrivit boken Vid tidens ände, en bred skildring av stormaktstiden.

Författare: 

Publicerad:

2014-07-31

Vid tidens ände är en biografi över Sveriges förste riksantikvarie Johan Bure – och en myllrande teckning av Sveriges stormaktstid. Den inbegriper häxprocesserna, krigen, alkemin, domedagssekter, synen på sjukdomar och mycket mer. Boken är nästan 600 sidor tjock, fylld av vackra bilder från 1500- och 1600-talen.

1 | Du har skrivit en fantastisk bok, hur har du kommit in på detta?

– Jag har tidigare forskat om den brittiske astrologen och magikern John Dee, och jag hittade en liknande figur i Sverige, Johan Bure, som jag nu har fördjupat mig i.

2 | Vem var Johan Bure?

– En rätt missförstådd figur, som många forskare och historiker länge varit kluvna inför. Han drog igång den antikvariska forskningen och har beskrivits som den svenska grammatikens fader – han var mycket språkintresserad. Men han var också en person som försökte förutspå apokalypsen och fördjupade sig i talmystik. Det har många i eftervärlden haft svårt att hantera. Han var ett barn av sin tid och sysslade med allt: naturvetenskap, historia, språk.

3 | Din bok präglas i befriande liten grad av dagens humanistiska teorier. Kan man bedriva forskning på detta sätt?

– Ja, jag menar att man kan skriva historia utan att flagga med teori alltför mycket. Jag har medvetet tagit ut svängarna, stilistiskt och berättartekniskt. Det är ett experiment. Kan man skriva underbyggd historia utan att det ser ut som en vetenskaplig rapport, så att det kan läsas nästan som underhållning?

Svaret är ja, om du frågar mig.

– Tack, kul att höra. Jag har försökt skriva historia som är läsvärd och njutbar, och jag menar att fler bör försöka. Vi har mycket att tacka Peter Englund för vad gäller denna utveckling, och han hör förstås till dem som har inspirerat mig.

4 | Du visar upp en magisk värld fylld av uppenbarelser, häxor och gudomliga ingripanden – kan dagens sekulära historiker verkligen förstå det förflutna?

– Sådant har ofta sorterats bort som vidskepligheter i historieskrivningen. Ofta gör man historien mer lik sin egen tid när man skriver om den. Jag har försökt undvika detta. Jag menar att 1500- och 1600-talen är en främmande kultur, som vi måste försöka förstå som en sådan. Magin genomsyrade allt. Bokstavligt talat allt.

5 | Vad är lärdomen av ditt forskningsprojekt om Johan Bure och hans tid?

– Att den mänskliga kulturen är föränderlig. Det är historieforskningens viktigaste uppgift att visa. Vi får inte stanna vid de enkla och stela sanningarna. Det kan ge en naiv självsäkerhet som jag menar kan vara farlig.    

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar