Annons

Läkarens efternamn avslöjar vilken bakgrund personen har, och kan i sin tur berätta hur vanliga klassresor är.

Bild: 
Istock

Efternamnens sega struktur

Klassresor går mycket långsamt, enligt en analys av svenska efternamn under flera sekler. 

Författare: 

Publicerad:

2014-08-22

I en tid av växande ekonomiska klyftor så hamnar den sociala rörligheten i fokus, eftersom många kan acceptera ekonomiska skillnader om de beror på kompetens och inte på arv.

Den amerikanske nationalekonomen Gregory Clark har undersökt social rörlighet, det vill säga möjligheten till klassresor, i ett stort antal länder under lång tid genom analyser av efternamn. En grov metod, men dock talande, och resultaten har nyligen presenterats i boken The son also rises (Princeton university press 2014). Han menar att den sociala rörligheten i Sverige har varit påtagligt liten, särskilt med tanke på den utjämningspolitik som förts under 1900-talet.


Över- eller underrepresentation av olika typer av efternamn i den svenska läkarkåren. Positioner över 1 på den stående axeln innebär överrepresentation. Notera den logaritmiska skalan. Den liggande axeln anger läkarnas födelseår.  Källa: The son also rises

Tidigare forskare har främst använt sig av taxeringsstatistik, vilket i regel kan ge tillförlitlig information en tre-fyra generationer tillbaka. Gregory Clarks analyser går tillbaka till 1700-talet, det vill säga uppåt tio generationer bakåt. Hans analys av svenska efternamn bygger på kategorierna adliga efternamn, latiniserade (som slutar på -ius eller -eus), namn med en naturkomponent (Lund- eller -berg) och efternamn som slutar på -son. En analys av dagens taxeringskalender visar tyliga och fallande löneskillnader mellan dessa efternamnskategorier. Samma mönster ger analyser av namnen i Sveriges advokatsamfund och Sveriges läkarförbund. Sett över tid går utjämningen mycket långsamt, och än i dag är de med -sonnamn kraftigt underrepresenterade bland svenska läkare och advokater. Även en analys av matriklarna av de nio kungliga akademierna i Sverige visar en sedan 1700-talet långsamt fallande överrepresentation av adliga och latiniserade efternamn – och en lika långsamt minskande underrepresentation av -sonnamn.

Också bland de som går en magisterutbildning vid Uppsala universitet på 2000-talet framkommer samma mönster, om än inte lika tydligt. På lång sikt har överrepresentationen av ”fina” efternamn minskat, men den är långt ifrån utjämnad.

Gregory Clark menar att dessa mönster visar att Sverige är ett samhälle med en förvånansvärt låg social rörlighet, och att den var lika liten under den förindustriella tiden som under det socialdemokratiska välfärdsbygget på 1900-talet. Han betonar dock att hans material främst bygger på en liten elit, och inte fångar upp rörelser i folkdjupet. Han menar ändå att dessa sega strukturer är påtagliga, särskilt i ett land där man länge fört en aktiv utjämningspolitik genom fri utbildning. Sverige skiljer sig inte särskilt mycket från andra länder som inte fört en sådan utjämningspolitik.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Det finns en stark korrelation mellan IQ och socioekonomisk status, och det är känt att IQ till icke ringa del är ärftlig. Det är också känt att smarta personer tenderar att få barn med smarta personer, och korkade med korkade.
Givet detta är det inte så konstigt att högstatusyrken och positioner tenderar att stanna i familjen.
Forskning som syftar till att höja intelligensen hos den breda allmänheten är nog framtiden om man vill öka den sociala rörligheten.
Gratis utbildning hjälper föga om man inte kan tillgodogöra sig den.

Exempel som talar emot undersökningen finns i vår släkt. En läkare i släkten, son till en lantbrukare Jonsson utanför Kalmar, bytte namn till Robbe mot slutet av 1800-talet och det blev det namn som han har i matriklarna. Och Robbe är varken adligt, latiniserat, naturnamn eller ett -sonnamn. Och vår farfar, också han lantbrukarson och som blev apotekare, bytte från Pettersson till Almbladh i sista klassen på gymnasiet. Min poäng är att såsom undersökningen gjorts verkar den ha missat att det säkert var inte helt ovanligt att pojkar med -sonnamn som fick möjligheten att gå i gymnasiet är därmed en biljett till högre studier bytte efternamn. För att en undersökning skall bli rättvisande måste man göra mycket mer djupgående studier av den sociala bakgrunden hos personer inom olika yrkeskategorier. Det är fullt möjligt då svensk folkbokföring som bekant varit väl uppbyggd sedan långt tillbaka i tiden och finns tillgänglig för forskningen. Undersökningen är med andra ord skäligen ytlig.

Lägg till kommentar