Nya ledtrådar till jordens vattengåta

Över 70 procent av jordytan täcks av hav. Men varifrån allt vatten har kommit är fortfarande en gåta. Jorden, liksom de andra planeterna i vårt solsystem, bildades ur stoft och gas som kretsade runt den nyfödda solen. Jorden formades relativt nära solen, där det var extra varmt och sannolikt inte fanns tillräcklig mängd vatten.

En populär teori har under lång tid varit att kometer, som kommer från solystemets avlägsnare och vattenrikare regioner, kolliderade med den nyfödda jorden och deponerade sitt vatten här. I så fall borde fördelningen av väte och dess tyngre kusin deuterium vara lika i vatten från kometer och på jorden. Men när den berömda Halleys komet närmade sig jorden 1986 visade sig proportionen mellan deuterium och väte vara dubbelt så hög i kometens vatten.

Teorin överlevde dock – i stället dömdes mätningarna ut. Tills kometerna Hyakutake och Hale-Bopp passerade jorden 1996 och 1997. Då uppmättes en ännu större skillnad. Forskarnas nya förklaring blev att samtliga tre kometer hade sin hemvist i Oortsmolnet, en kometreservoar långt ute i solsystemets utkanter. Jordens vatten skulle i stället ha kunnat komma via kometer från det betydligt närmare belägna Kuiperbältet, bortom Neptunus bana. Förklaringen fick stöd för några år sedan, när kometen Hartley 2 från just Kuiperbältet dök upp och visade sig ha samma proportioner av deuterium och väte som jordens vatten.

Men nu när Rosettasondens mätningar från kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko börjar analyseras, visar det sig att proportionen deuterium i förhållande till väte överstiger till och med Halleykometens – den är drygt tre gånger högre än på jorden.

Ett nytt bakslag för kometteorin alltså. Men kanske behöver den inte överges än, det kan vara så att halterna varierar. Fast det är också möjligt att jordens vatten kommit med asteroider. Asteroidrester på jorden, meteoriter, har faktiskt ett mer jordliknande förhållande mellan tungt och lätt väte. Om asteroiderna gav oss vatten, och därmed liv, så kan vi kanske ha överseende med att de då och då ställer till med katastrofer, som när dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan.