Annons

Grönlands smältande isar hotar inte Golfströmmen, enligt den senaste tidens forskning.

Bild: 
iStock

Passadvindarna ger Atlanten extra sälta

Kommer Golfströmmen att kollapsa? Vad blir i så fall resultatet i vår del av världen?

/Gösta By, Linköping

Publicerad:

2015-04-08

Svar: Golfströmmen transporterar varmt, salt vatten från Mexikanska golfen till de nordostliga delarna av Nordatlanten, där den vintertid avger sin värme till den omgivande, kalla luften. Detta anses vara den viktigaste orsaken till att Skandinavien har ett mycket mildare klimat än Alaska. Det har varit en vanlig uppfattning att avsmältning av Grönlands glaciärer, till följd av global uppvärmning, skulle kunna få Golfströmmen att kollapsa – och därmed ge norra Europa ett mycket bistrare klimat. Inte minst Al Gores uppmärksammade film En obekväm sanning för något decennium sedan bidrog till att göra detta scenario känt. Sedan dess har dock kunskapen ökat och jag skulle säga att de flesta insatta forskare i dag gör bedömningen att Golfströmmen inte är hotad. Jag ska försöka förklara varför.

När Golfströmmen kyls av i nordligaste Atlanten inklusive Norra ishavet sjunker dess vatten ner i djup­havet, varifrån det sprider sig med bottenströmmar till alla oceaner. Både avkylningen och Nordatlantens ovanligt höga salthalt är nödvändiga för denna process – därav oron för att smältande glaciärers sötvatten ska avbryta denna viktiga mekanism. Men det är inte bara havsströmmar som förflyttar vatten och påverkar salthalter, utan också vindar. Att Nordatlanten har högre salthalt än Stilla havet beror på att de fuktiga passadvindarna transporterar enorma mängder vattenånga (sötvatten) från Atlanten till Stilla havet genom låga bergspass på Panamanäset. De vindar som blåser i motsatt riktning, från Stilla havet till Atlanten, passerar däremot höga bergskedjor – Anderna och Klippiga bergen – där de töms på sin fukt. Det uppstår därför ett nettoflöde av cirka 200000 kubikmeter sötvatten per sekund från Atlanten till Stilla havet, vilket upprätthåller den höga salthalten i Atlanten och den låga salthalten i norra delen av Stilla havet.

Under avslutningsfasen av den senaste istiden i Nordamerika förekom det sannolikt tillfällen då mycket stora mängder uppdämt sötvatten på kort tid strömmade ut i Nordatlanten, varvid ett lock av sötare ytvatten etablerades på Nordatlanten, vilket under en viss tid kunde stoppa Golfströmmen. Men den ständiga transporten av sötvatten över Panamanäset återställde snart Nordatlantens högre ytsalthalt, så att processen kom igång igen. Eftersom Grönlandsisen dels bara har cirka 7 procent av den volym som isen på Nordamerika hade före avsmältningen, och dels överlevde avsmältningen under den senaste istiden är det osannolikt att en ökad framtida avsmältning av Grönlandsisen skulle kunna komma upp i så stora flöden att djupvattenbildningen i Nordatlanten hotas. Dessutom bör vattentransporten i atmosfären från Atlanten till Stilla havet öka då klimatet blir varmare.

/Anders Stigebrandt, forskare, professor emeritus i oceanografi, Göteborgs universitet

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar