Annons

Under 2014 angrep lodjur tamboskap vid 83 tillfällen.

Bild: 
iStock

Rovdjursangrepp i siffror

Författare: 

Publicerad:

2015-03-05

Förra året dokumenterades 177 rovdjursangrepp på boskap, enligt en sammanställning från Viltskadecenter vid Sveriges lantbruksuniversitet. Siffran innefattar inte angrepp på renar och gäller enbart rovdjur och fåglar som är fredade från jakt.

Lodjuret stod för 83 av angreppen, vargen 70 och björnen 22. Två angrepp från örn dokumenterades också. Totalt dödades 487 får, två kor och två hästar. I Sverige finns det närmare 600 000 får (lamm inräknade), 1,4 miljoner nötkreatur och cirka 360 000 hästar.

Vargen dödade 326 får. Det motsvarar 0,05 procent av det totala antalet får, inklusive lamm. I genomsnitt dödades drygt fyra får vid varje enskild vargattack. Många av Sveriges fårägare har förhållandevis få djur, i genomsnitt 26 stycken, vilket innebär att vargangrepp kan få kännbara konsekvenser för den enskilde fårägaren. Men om man ser till det totala antalet får i Sverige så är vargens påverkan i princip försumbar. Samma sak gäller vargattacker på kor och hästar.

Länsstyrelserna betalade ut 705 865 kronor i ersättning för rovdjursdödad boskap under 2014. Under samma år utbetalades 2,8 miljoner kronor i ersättning för skador på grödor som orsakats av fåglar, till exempel gäss, tranor och sångsvan. Betesskador från älg kostar skogsägarna åtminstone 500 miljoner kronor årligen.

Under 2014 dödades även 23 tamhundar av varg i Sverige. Det utgör 0,003 procent av de 794 257 hundar som finns registrerade.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Artikeln har tyvärr fel vinkel på relationen rovdjur-betesdur, vilket riskerar att förringa problemet med rovdjur.

Det stora problemet med rovdjursattacker är inte det ekonomiska bortfallet av ett antal förlorade djur som betar på åker, utan att rovdjurshotet ytterligare ökar den stora kostnaden att beta/återuppta betet på de biologiskt värdefulla markerna.

2/3 av Sveriges rödlistade arter hör till betes- och jordbrukslandskapet, 94 % av de naturliga fodermarkerna är idag övergivna och skogsbetet har nästan helt upphört. Upphört natur- och skogsbete är vår tids absolut största hot mot den biologiska mångfalden.

I dag betas i huvudsak på åker och fd åker, eftersom det finns ett överskott på åker och denna ger högre tillväxt. Sådan mark går också att någorlunda väl stängsla mot rovdjur och ligger ofta i närheten av boningshus. Rovdjursattackerna hålls därmed nere eller kan ofta upptäckas och avbrytas.

Men för att bevara våra rödlistade arter måste vi åter beta naturbetesmarkerna - och dessa går inte att stängsla på ett rovdjurssäkert sätt. De är trädbevuxna, nedfallande grenar som jordar elstängsel, har bitvis tunt jordtäcke eller inget jordtäcke alls, så stolparna måste sättas lösa på berget, fulla med branter som lo och varg kan hoppa ned från, sjöar som ska betas ut i vassen för att skapa en blå bård etc. Vad gäller skogsbete är själva förutsättningen för ekonomin att man inte har kostnader för stängsel.

Det som skapar förutsättningar för den biologiska mångfalden i en naturbetesmark är de många nischerna som bl.a.skapas av gradienten välbetad - nästan opåverkad mark. Detta skapas naturligt i ett skogsbete, men om dessa ska skapas i en stängslad mark, ska stängslet sättas upp långt ut från den centrala grässvålen, i just den oländiga terrängen som är omöjlig att stängsla rovdjurssäkert.

Därför är hotet från rovdjuren mot den biologiska mångfalden betydligt större än vad som visas av antalet rivna djur.

Lägg till kommentar