Vilken roll har föräldrarna?

Finns det ett samband mellan högre ålder hos dagens förstföderskor och allt fler psykiska diagnoser hos unga?

/Anders Ludvigsson

Publicerad

Bild: iStock

Svar: Det finns ett sedan länge rapporterat samband mellan föräldrarnas ålder och risken för kromosomavvikelser hos barn (t.ex. Downs syndrom). Tidigare har man betraktat moderns ålder som avgörande, men ny forskning pekar på att det i själva verket kan vara faderns ålder som är den bakomliggande orsaken (se Myt att äldre kvinnor har sämre ägg, F&F 9/2012). Såväl moderns som faderns ålder har också visat sig ha en statistisk koppling till risken för neuropsykiatriska störningar som schizofreni, bipolär sjukdom, autism och adhd. Denna riskökning med stigande ålder är inte lika stark som för Downs syndrom, men har hittats i flera studier. Utvecklingen mot senare föräldraskap har gjort att detta samband fått mycket uppmärksamhet – inte minst eftersom det sammanfaller med en till synes parallell ökning av vissa neuropsykiatriska diagnoser bland barn.

Det är emellertid osannolikt att det är äldre föräldrar som ligger bakom ökningen av andelen personer som fått en adhd- eller autismdiagnos det senaste decenniet – riskökningen per extra år hos föräldrarna är inte stark nog för det. Man ska också ha klart för sig att den generella ökningen av psykisk ohälsa hos unga till största delen består av fler fall av depression och ångest, vilket inte anses ha koppling till föräldrarnas ålder.

Med åldern ökar risken för cellmutationer (hos både mamman och pappan), samt komplikationer under graviditet eller förlossning. Enligt vissa hypoteser är detta orsaken till att äldre föräldrars barn löper en ökad risk för att drabbas av en neuropsykiatrisk störning. En alternativ hypotes är att personer med ärftliga anlag för en neuropsykiatrisk störning på grund av personlighet eller egen sjukdom skaffar barn senare i livet. Att precisera om det i grunden är mammans, pappans eller bådas ålder i kombination som är kopplad till barnets risk är metodologiskt svårt – helt enkelt därför att par tenderar att vara ungefär jämnåriga.

/Andreas Lundin, forskare i psykiatrisk epidemiologi, Karolinska institutet

Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor