Annons

Trädgårdsdammar bidrar till den ökande växthuseffekten, det visar ny forskning.

Bild: 
iStock

Små dammar – stora utsläpp

Forskare har för första gången beräknat utsläppen av växthusgaser från riktigt små dammar och kunnat visa att dessa har en förvånansvärt stor klimatpåverkan.

Dammar med en ytarea på mindre än 1000 m2 utgör 9 procent av den totala ytan av sötvatten på jorden. Dessa små vattenansamlingar står för 15 procent av den totala mängden koldioxidutsläpp från sötvatten och hela 41 procent av utsläppen av den kraftiga växthusgasen metan. Det visar nya beräkningar publicerade i Nature Geoscience.

I de modeller som används vid beräkningar av de pågående klimatförändringarna brukar sötvatten betraktas som en kolsänka: Vattnet binder mer kol än vad det avger till atmosfären. Men de minsta vattenansamlingarna brukar inte ingå i klimatmodellerna.

– Vår forskning visar att små dammar är en naturlig källa till koldioxid- och metanutsläpp och att de därför måste tas med i beräkningar av den globala kolbudgeten, annars finns det en risk att vi överskattar sötvattnets totala kolupptag, säger Meredith Holgerson, doktorand vid Yale university och huvudförfattare till artikeln.

Med hjälp av matematiska modeller och noggranna studier av högupplösta satellitbilder lyckades forskarna beräkna den totala ytan av alla små dammar på jorden. De delade även in jordens alla sjöar i sju storleksklasser och beräknade deras ytareor. Sedan sammanställde forskarna data över genomsnittliga utsläpp av växthusgaser från sjöar och dammar i de olika storleksklasserna. På så sätt kunde de totala utsläppen från respektive storleksklass beräknas.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Saknar ett historiskt perspektiv och kritisk granskning.

Större delen av de småvatten och dammar som fanns innan industrialismens intåg är idag utdikade, Jordbruksverket och Naturvårdsverket talar om 80-90 % och situationen är likartad i större delen av västvärlden och det har knappast tillkommit särskilt många smådammar i resten av världen (undantaget risodlingar, men dessa torde väl klassificeras som åkerareal). Det bidrag till klimatförändringar dessa långt fler våtmarker gav på den tiden var tydligen inte tillräckligt för att påverka klimatet i någon påvisbar omfattning. Vad är det som gör att de få kvarvarande småvattnen och dammarna idag helt plötsligt anses påverka så mycket?

Lägg till kommentar