Annons

6 frågor till Eva Österberg, professor i historia. Hon har skrivit en bok om synen på barn och barndom genom historien.

På barnens sida

Eva Österberg, professor emerita i historia vid Lunds universitet, är aktuell med boken De små då, som handlar om barnens och barndomens historia.

Författare: 

Publicerad:

2016-09-26

1 | Varför har du skrivit denna bok?

– För det första är det dags att låta barnen få en större roll i historien. De syns alltför sällan i historieböckerna. Sedan tycker jag att vi bör utveckla vår etik utifrån barnens perspektiv – de är sårbara och behöver alltid hjälp av vuxna. Det handlar om vårt ansvar inför kommande generationer. Det tredje argumentet är rent vetenskapligt: den franske historikern Philippe Ariès lanserade för över 50 år sedan en teori om barndomen som länge dominerat, men som jag vill problematisera något. Han menar att barnen i det traditionella samhället fick arbeta tidigt och att de inte var särskilt älskade eftersom så många dog i unga år. Dessutom menar han att barndomen inte sågs som en särskild fas i livet. Man avbildade till exempel barn som små vuxna.

2 | Hur ställer du dig till den tesen, som dominerat så länge?

– Han har rätt i vissa avseenden, och fel i andra – och oavsett så var Philippe Ariès forskning banbrytande på sin tid. Visst förekom barnarbete och visst var barnadödligheten enorm. Osteologisk forskning har visat att omkring en tredjedel av barnen i förmoderna samhällen dog före sju års ålder. Men allt tyder på att barn ändå var älskade. Föräldrar blev då som nu förtvivlade när deras barn var svårt sjukt eller dog. En annan sak är att barnen hade visst rättsligt skydd redan på medeltiden i de svenska lagarna. Man fick till exempel inte aga ett barn för hårt.

3 | Vad finns det för källor om barndomen?

– Det är rätt besvärligt faktiskt. Det finns inte så mycket dokumenterat om barnens öden. Men det finns texter i form av lagtexter, rättsprotokoll, ballader, rimkrönikor, religiösa skrifter. Där hittar man indirekt en hel del om barn och barndomen. Och så de arkeologiska fynden förstås, som visar hur utsatta barn, kvinnor i fertil ålder och gamla varit.

4 | Vilken är den största missuppfattningen när det gäller barnens historia?

– Att man skulle ha satt ut oönskade barn i skogen för att låta dem dö. Det finns inget som tyder på att detta skulle vara någon form av utbredd praxis. I en av de isländska sagor som tycks vara upphovet till föreställningen sägs det att sådant hade hänt förr i tiden, och det fördömdes. Möjligen kan det ha hänt med barn som fötts handikappade. Men vi vet inte mycket om saken.

5 | Har du själv barn?

– Nej, tyvärr. Men jag har massor av gudbarn och syskonbarn. Jag tycker förstås mycket om barn.

6 | Vad är det bästa med barn?

– De är så öppna. De har en underbar kreativitet som ofta kommer fram i lekarna.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar