Samarbete på stäppen

I slutet av folkvandringstiden på 400-talet utvecklades en blandkultur mellan boskapsskötare och bönder.

Publicerad
Antikens stäppryttare enligt en samtida avbildning.
Bild: Istockphoto

 Under folkvandringstiden präglades Centraleuropas slättland (i dagens Ungern) av hunnernas intåg österifrån. Hunnerna var boskapsskötande nomader från Centralasien, och den befolkning de mötte i Centraleuropa var huvudsakligen bönder.

Nu har arkeologer från Cambridge university i Storbritannien studerat fem gravplatser med sammanlagt ett hundratal skelett från det område där hunnerna trängde fram på 400-talet, för att undersöka i vilken grad det skedde någon integration mellan de två grupperna. Genom att göra en isotopanalys av ben och tänder har forskarna kunnat ta reda på vilken typ av föda de två folkgrupperna livnärde sig på.

Det visade sig att kosthållningen varierat både inom grupperna i varje gravplats, och även under individernas livstid. Forskarnas slutsats är att människorna i området ibland levde på kött och ibland på spannmål. ”Nomadiska boskapsskötare kan ha övergått till mindre hjordar i kombination med jordbruk, samtidigt som den lokala bondebefolkningen kan ha integrerats i boskapsskötseln. Dessa förändringar kan ha skett under en enskilds persons livstid,” skriver forskarna i tidskriften Plos One.

Även om tiden präglades av våld och politisk instabilitet, så finns alltså exempel på att befolkningen även kan ha samarbetat och dragit fördel av de olika livsstilar och ekonomier som möttes.

Isotopanalys.

Markområden har olika kemisk sammansättning, som tas upp av födan och skapar unika avtryck i tänder och ben.

Publicerad

Samhälle & kultur

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor