Sektledarnas försök att styra folks tankar

Begreppet hjärntvätt myntades under Koreakriget och avsåg försök att få amerikanska krigsfångar att förändra sina politiska värderingar. Hjärntvätten byggde på en kombination av hot, tortyr, indoktrinering och lojalitetskonflikter – med syfte att bryta ner både den egna identiteten och grupplojaliteten. Tekniken hade en viss initial effekt, som dock upphörde efter ett tag.

I mer modern tid påstås ofta att liknande tekniker används av ledare för så kallade sekter. Deras metoder skulle dock skilja sig från klassisk hjärntvätt, genom att de bygger på mer subtila tekniker och att offret inte uppfattar någon fienderelation eller något tvång.

Det vetenskapliga underlaget för att (sekt-) ledare skulle ägna sig åt någon form av hjärntvätt är emellertid tunt. För det första är det oklart hur det konkret skulle gå till. Definitionerna är olika och kan innefatta en mängd omständigheter, som manipulation, kontroll av information och miljö, karismatiskt ledarskap, grupptryck, straff och belöning samt olika traditionella religiösa föreställningar och aktiviteter. För det andra är det oklart på vad sätt de beskrivna företeelserna leder till kontroll av vilja och tankar. För det tredje skulle de utpekade rörelserna vara betydligt mer framgångsrika om de verkligen kunde kontrollera människors tankar.

Då är det rimligare att anta att det som sker i dessa rörelser är samma typ av påverkansprocesser som finns i alla grupper, möjligen med en starkare intensitet och varaktighet.

/Claes Wallenius, psykolog, forskare vid Försvarshögskolan