Annons
Bild: 
iStock

Mer pengar gör att vi väljer mer fritid

Vi arbetar mindre och mindre i takt med att produktiviteten ökar. Det är en trend som kommer att fortgå, enligt Per Krusell, som är professor i nationalekonomi.

Författare: 

Publicerad:

2017-04-13

Vi ägnar allt mindre av vår tid åt lönearbete. Trenden är tydlig så långt tillbaka i tiden som det finns tillförlitliga data.

– På lång sikt går antalet arbetade timmar ner, för när man blir rikare så väljer man att jobba mindre, säger Per Krusell, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet.

Enligt den studie som han har gjort tillsammans med sin kollega Timo Bopparts, minskar arbetsutbudet i västvärlden med 0,2 procent för varje procent som produktiviteten ökar. De förutspår därför att antalet arbetade timmar kommer att sjunka även i framtiden, om produktiviteten fortsätter att öka.

Forskarna har undersökt långsiktiga trender i arbetslivet och hittat statistik från sent 1800-tal och framåt.

– Ju längre tillbaka vi går i tiden, desto skakigare blir data, för det är först i början av 1900-talet som man på allvar började föra bok över sådant här, säger Per Krusell.

Studien är inskickad för publicering i den topprankade tidskriften Journal of Political Economy. En kortare version har nyligen publicerats i Ekonomisk debatt, huvudorgan för svensk nationalekonomisk forskning. Där slår de två forskarna fast att de är trygga i sin prognos att ”arbetade timmar kommer att fortsätta minska i en stadig takt och att detta är något bra”.

– Man kan tolka våra data som att folk föredrar fritid framför mer pengar, säger Per Krusell.

Det här är en förhållandevis ny syn på hur arbetstiden har förändrats i västvärlden. Under lång tid har många tongivande nationalekonomer i stället stirrat sig blinda på amerikanska data, som inte visar någon tydlig trend. Siffrorna har gått lite upp och ner.

– Nationalekonomi har dominerats av amerikaner och amerikanska data, och det är inte särskilt konstigt, säger Per Krusell. Men USA har inte världens bästa data – Sverige har bättre – och nu är allt fler forskare intresserade av fakta från ett större antal länder.

Dessutom, tillägger han, har ojämlikheten ökat kraftigt i USA under de senaste decennierna. För de allra flesta har reallönerna inte stigit, vilket kan förklara att arbetstiderna inte har minskat.

I andra västländer är den långsiktiga trenden desto tydligare: Arbetstiden minskar över tid. Det beror bland annat på längre semestrar, kortare arbetsdagar, kortare arbetsveckor och längre föräldraledighet.

– I Sverige har arbetstiden minskat, även om trenden planat ut sedan 1980-talet. Det var då kvinnorna började förvärvsarbeta mer, säger Per Krusell.

I länder som Frankrike och Tyskland har den årliga arbetstidsminskningen legat på omkring en procent sedan 1950. Under en längre tid blir detta en rätt kraftig minskning.


Arbetade timmar i ett antal oecd-länder Den övergripande trenden i västvärlden är minskad arbetstid.

Källa: Ekonomisk debatt


Arbetade timmar i USA Forskarna har länge utgått från amerikanska data, vilket har gett en skev bild av utvecklingen i västvärlden.

Källa: Ekonomisk debatt

I västvärlden har reallönerna ökat kraftigt under flera generationer. Enligt den mikroekonomiska standardteorin borde detta leda till att vi arbetar mer, eftersom incitamentet för arbete ökar. Men detta kan upphävas av den så kallade inkomsteffekten, som innebär att vi ju blir rikare utan att behöva arbeta mer i takt med att lönerna stiger.

Nationalekonomisk konsensus har tidigare varit att dessa två effekter tar ut varandra. Men Per Krusell menar att mycket tyder på att inkomsteffekten överväger. Ökad produktivitet och högre löner leder till att vi inte prioriterar arbete lika högt.

De nya resultaten har fått Per Krusell att fundera över uttrycket Homo economicus, som innebär att människan är en kalkylerande och nyttomaximerande individ.

– Jag kollade om det fanns något ord på latin som kunde komplettera Homo economicus, och hittade Homo otiosus – en person med fritid. Tänk dig en rik romare som njuter av vin och mat!

Han menar att denna drivkraft att arbeta mindre bör tas med i alla ekonomiska beräkningar om framtida utfall och skriver i artikeln att ett ”lågt antal arbetade timmar per capita går hand i hand med hög inkomst och är alltså ett tecken på en välmående ekonomi och inte på en illa fungerande sådan”.

Men häromåret sades det ju att vi ska jobba tills vi är 75 år?

– På kort sikt handlar detta om den demografiska profilen på Sveriges befolkning, säger Per Krusell. Vi har för få i arbetsför ålder jämfört med för ett par decennier sedan. Så på kort sikt spelar sådana faktorer stor roll. Och med tanke på att vi är friskare än någonsin, så är det rimligt att fler kan jobba högre upp i åldrarna.

Sex timmars arbetsdag, då?

– På sikt är det inte alls orimligt, säger Per Krusell. Men det kommer att dröja nästan två generationer.

Just nu driver han ett forskningsprojekt om hur mycket olika människor arbetar.

– Det varierar väldigt mycket mellan olika människor och hushåll i Sverige i dag, säger Per Krusell, som själv jobbar ungefär 60 timmar i veckan.

– Det handlar om ifall man är gift eller inte, om man har barn eller inte. Sådana saker påverkar mycket. Men de som har hög lön väljer i regel mer fritid.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

När jag läser artikeln kommer jag att tänka på skattereformen i början av 90-talet. Då sänktes marginalskatten drastiskt. Nationalekonomerna sa att det skulle leda till att folk arbetade mera, eftersom det blev mer lönsamt att arbeta. Därmed skulle staten få in lika mycket skatt i alla fall. Men den teorin utgick från att medel-Svensson är lika girig som en nationalekonom. Och så är inte fallet. Tendensen var snarare att folk valde att arbeta mindre - nu kunde man ju arbeta mindre och ändå få lika mycket pengar. Resultatet blev ett stort underskott i statens budget, och något år senare följde nedskärningar på utgiftssidan för att matcha de minskade skatteinkomsterna. (Jo, det fanns ytterligare en anledning till underskottet i statens budget, en bankkris.)

Jag saknar uppgifter om arbetslöshet i artikeln. Som jag tolkar diagrammet ("per person i arbetsför ålder") så ingår de arbetslösa i beräkningarna vilket ger en skev bild av den verkliga arbetstiden för de som arbetar. De arbetar i så fall mer än vad som framgår. Arbetslösheten är dessutom inte likadan i alla länder så det vore intressant att få en kommentar från artikelförfattaren om arbetslöshetens inverkan på hur siffrorna skall tolkas.

Lägg till kommentar