Annons

Skrubbskäddan (Platichthys flesus) gömmer sig gärna under dagen. När natten kommer börjar den jaga småfisk och kräftdjur.

Bild: 
Alex Mustard / NPL

Östersjön har fått en egen plattfisk

Skrubbskäddan har anpassat sig till brackvattnet genom att lägga sjunkande ägg.

Författare: 

Publicerad:

2017-08-17

Forskare har i en ny genetisk studie funnit bevis för att flundrefisken skrubbskädda i Östersjön faktiskt består av två olika arter – och att den nya arten har utvecklats på endast 8 500 år. Det är en rekordnotering i världen. Normalt tar den här typen av marin artbildning betydligt längre tid, ofta flera hundratusen år.

– Dels har det här gått väldigt fort och dels har det skett i en marin miljö där det hela tiden funnits kontakt mellan ursprungsarten och den nya varianten. Det förändrar synen på hur nya arter kan uppstå i marina miljöer, säger Ann-Britt Florin, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid SLU och delaktig i den nya studien.

Det har länge varit känt att skrubbskäddan i Östersjön haft två olika fortplantningsstrategier: en utsjölekande variant med ägg som flyter i vattenmassan och en kustlekande variant med ägg som sjunker till botten.

Det senare är en anpassning till förutsättningarna i norra Östersjön, där salthalten i vattnet är för låg för att äggen ska kunna flyta.

Nu visar det sig alltså att den kustlekande skrubbskäddan, med sjunkande ägg, har utvecklats till en helt egen art, skild från den andra varianten i Östersjön, som genetiskt är samma art som den i Nordsjön.

Hur kommer det sig att en sådan snabb artbildning skett just i Östersjön och med skrubbskäddan?

– Östersjön är en annorlunda miljö med sötvattensarter i norr och mer marina arter söderut. Här finns även arter som specialanpassat sig till det unika bräckta vattnet, och som i fallet med skrubbskäddan blivit en egen art.

Om det är så att naturen anpassar sig snabbare till nya eller förändrade miljöer än forskarna hittills har trott – hur påverkar det vår syn på att människan förändrar och påverkar miljön på jorden så snabbt i dag?

– Nja, på sätt och vis så betyder det absolut att nya arter kan komma och försvinna snabbare än vi trott, vilket väl är både goda och dåliga nyheter för den biologiska mångfalden. Men i majoriteten av fallen går artbildning ändå mycket långsamt. 

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar