Annons

lyssna

När jag var i femtonårsåldern genomgick mina föräldrar ett slags livskris som medförde att den bekväma villan i stan byttes mot en nedgången gård på landet. Och vi skaffade katt, Emma. Hon kostade en krona och såg inte mycket ut för världen – liten till växten, tunn päls och en svans som slokade likt en vissen blomstjälk. Men hon var en fenomenal jägare. Om maten inte passade henne tassade hon bort till ladan och hämtade en mus – det tog bara några minuter. Tyvärr fångade hon även fåglar, mängder med fåglar. Trastar, finkar och mesar var vanliga byten. En gång släpade hon hem en gräsand till...
  •