Supernovan upptäcktes i en teleskopbild från 2016, som analyserades flera år senare. Supernovan syntes inte bara på ett ställe i bilden, utan tre gånger om. Galaxen den hörde hemma i, MRG-M0138, ligger på andra sidan en stor galaxhop. Hopen fungerar som en gravitationslins och böjer ljuset från den avlägsna galaxen så att den härifrån syns fyra gånger om, men förvrängd i formen till utsträckta bågar. Vid tre av dessa bågar syntes supernovan, men inte vid den fjärde. Ljuset från supernovan har alltså tagit flera olika vägar genom rymden. När ljuset når oss på jorden ser det ut som flera olika...
I det tidiga universum fanns nästan bara väte och helium, och ytterst lite av tyngre grundämnen. Stjärnor som bildades då blev större och hetare och brann ut fortare – men hur sådana stjärnor fungerar i slutet av sina liv är ganska okänt. Därför ville ett forskarlag från Irland, Chile och USA rikta in sig på att studera en blå jättestjärna i en galax med låg halt av tunga grundämnen, 75 miljoner ljusår bort. Det finns mätningar av denna stjärna från åren 2001–2011. Eftersom den var så oerhört ljusstark gick den att urskilja i sin galax, trots det enorma avståndet. Men nu när forskarna riktade...
Det krävdes observationer med mycket känsliga teleskop för att analysera resterna efter det man länge trott var ett ganska vanligt stjärnutbrott, en nova, för drygt 340 år sedan. Novan flammade upp den 25 juli 1670, inför ögonen på många av dåtidens astronomer, med Jan Hevelius i Danzig som en av de mest namnkunniga. Men det skulle dröja till 1980-talet innan astronomerna upptäckte spåren efter utbrottet, i form av ett tunt gas- och stoftmoln. Spåren var dock alltför svaga för att kunna undersökas närmare med dåtidens teknik. Nu, efter ytterligare nästan 50 år, har en grupp astronomer i...
För första gången har astronomer kunnat se ljuset från en supernova fyrfaldigas på vägen mot jorden, då det påverkades av en supertung galax. Effekten stämmer väl överens med Einsteins relativitetsteori, som beskriver hur tunga objekt deformerar rymden och får ljusstrålarna att följa krökta banor. Rymdteleskopet Hubble kunde fånga rymdens krökning orsakad av en tung, elliptisk galax, som ligger ungefär halvvägs mellan jorden och supernovan, cirka 9,5 miljarder ljusår bort. Galaxen splittrar de passerande ljusstrålarna och skapar fyra förstorade bilder av supernovan. Supernovan har nu döpts...
För några miljoner år sedan fanns det en haj med artnamnet megalodon som var 18 meter lång och vägde 60 ton. Enligt en hypotes om varför den dog ut som fått stor spridning både i populärvetenskaplig litteratur och på Internet var orsaken en att en stjärna exploderade som supernova för 2,4 miljoner år sedan. Ibland har detta framställts mer som faktum än som hypotes. Men nyare forskning tyder på...
Ett moln av gas med en gigantisk stjärna längst inne, SBW1. Den röda gasringen påminner om stjärnans glansdagar, då den var 20 gånger större än solen. Men det var innan stjärnan började förlora sitt byggmaterial till omgivningen. Det gör den nu på nästan precis samma sätt som en annan stjärna, supernovan 1987A, som exploderade i vår granngalax för 26 år sedan. Därför tror astronomerna att även SBW1 förbereder sin grandiosa sorti inför våra ögon. På 20 000 ljusårs avstånd sitter vi på första parkett, även ingen kan säga exakt när detta inträffar.
En internationell grupp astronomer följer dödsryckningarna hos den största kända stjärnan i universum, medan den håller på att slita loss sina yttre skal. Det var när astronomerna vände sitt teleskop på Paranalberget i Chile mot stjärnhopen Westerlund 1 som de gjorde den märkliga upptäckten av ett gigantiskt, starkt lysande, gasmoln runt en av stjärnorna – W26. Molnet lyser av elektriskt laddade väteatomer, som blivit av med sina elektroner. Det är första gången som ett sådant moln har hittats kring en röd jätte, som W26. Möjligen är det inte den relativt svala W26 som ger upphov till det...
