Syrebrist som yrkessjukdom
Syrebristen är ett mindre angenämt inslag i astronomernas arbete i de högst belägna observatorierna. I norra Chile testas nu på 5 500 meters höjd en teknik för att öka på syrehalten i laboratorier och rum. Det innebär att astronomerna fysiologiskt ”flyttas ner” till 3 100 meters höjd, vilket har ökat deras arbetsförmåga dramatiskt.
Bristen på syre gör det svårt att arbeta och tänka. Men också sömnen påverkas.
– Normalt regleras andningen ner vid sömn, men på höga höjder leder syrebristen till att andningen börjar svänga mellan mycket kraftig andning och nästan ingen alls, säger Dag Linnarsson, professor på Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska institutet i Solna. Denna periodiska andning leder till upprepade perioder av mycket svår syrebrist som ger störd sömn, mardrömmar och huvudvärk.
Så småningom vänjer sig kroppen vid den syrefattiga luften.
– Andningen anpassar sig på några dagar, blodbildningen och syretransporten på ett par veckor, säger Dag Linnarsson. Anpassningen mildrar besvären och ökar den fysiska prestationsförmågan något, men man återställs inte helt.
På vilken höjd blir det svårt att tänka?
– Det varierar från individ till individ. Men på cirka 4 000 meters höjd börjar man få svårt att tänka också i vila, särskilt i början av vistelsen.
Höga höjders inverkan
Så här påverkas en människa som snabbt förflyttar sig från lågland till höga höjder:
- 2 000 meter:
- lätt sänkning av den fysiska arbetsförmågan, känns inte i vila
- motsvarar kabinen i ett vanligt flygplan
- 3 000 meter:
- nedsatt arbetsförmåga, 20 procent
- måttligt störd sömn
- 4 000-5 000 meter:
- koncentrationssvårigheter
- kraftigt nedsatt fysisk arbetsförmåga
- dåligt humör och omdöme
- mycket dålig sömn
- mardrömmar
- huvudvärk
