Dans var ett forntida styrelseskick

Bilder på gamla urnor berättar om hur dansen användes för att samordna samhälleliga aktiviteter, hävdar en israelisk arkeolog.
Publicerad

Det finns inga säkra källor till dansens ursprung. Men den israeliske arkeologen Yosef Garfinkel tycker sig ha funnit stöd för att dansen hade en viktig samordnande betydelse under övergångsfasen från jägar- och samlarkultur till bofast jordbruk. Den främsta källan är målade scener, som tolkas som dans, på keramik från 140 platser på Balkan och i Mellanöstern. Keramiken är mellan 5 000 och 9 000 år gammal.

Belöningen för jägare och samlare i form av föda var ofta omedelbar. I jordbrukssamhället, däremot, kommer belöningen långt efter ansträngningen. Innan man kan skörda måste man röja land, så och sköta sin åker. Det gällde att skapa förståelse bland människor för denna fördröjda utdelning. Genom rituella danser bevekade man övernaturliga krafter och fick människor att anstränga sig så att skörden blev god.

Med kungar, centralstyrning och skrivkonst försvann dansscenerna från keramiken, enligt Garfinkel. Det betyder nog inte att människor slutade dansa utan snarare att dansen förlorade sin disciplinerande betydelse.

Andra forskare påpekar att det är långt ifrån entydigt att det är dans som avbildas på keramiken.
De finner Garfinkels tankar spännande men inte alls bevisade.

Publicerad

Samhälle & kultur

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor