Nytt minne för superdatorer
De flesta högpresterande datorer som byggs i dag består av ett stort antal vanliga persondatorer som kopplas samman i ett extremt snabbt nät, så kallade klusterdatorer (se Grid och kluster tacklar terabyten, F&F 4/05). Fördelen jämfört med de gamla superdatorerna är att kostnaden blir lägre för både inköp och underhåll.
Ett problem är dock att samordna alla datorers minne. Varje dator i klustret har sitt eget arbetsminne, och sedan skyfflas en mängd information mellan datorerna. De ägnar därför mycket tid åt att vänta på data.
Därför söker IT-forskarna efter andra sätt att samordna datorernas minnen. Men det är problematiskt. Om det görs låst i hårdvaran fungerar det snabbt men blir dyrt. Om det i stället görs i mjukvaran blir det billigare, men långsammare. Kanske är det inte heller möjligt att få att fungera för alla typer av program.
Håkan Zeffer, civilingenjör i datorteknik som nyligen doktorerat vid Uppsala universitet, presenterar i sin avhandling en möjlig mellanväg. Hans idé är att behovet av samordning mellan de olika datorernas minnen räknas ut i hårdvaran, men att själva samordningen genomförs i mjukvaran.
Hårdvaran blir då både enkel och liten. Den kommer att kunna användas i många olika typer av processorer, och systemet blir både billigare och mer flexibelt. Och eftersom delar av systemet är baserat på mjukvara, kan samspelet mellan programmen och datorn optimeras.
– Det här är ett nytt sätt att bygga billiga superdatorer på. Komplexiteten är bara en bråkdel av traditionella lösningar och kapaciteten blir ofta bättre, säger Håkan Zeffer.
