Apornas vän

Jonas Eriksson återvänder till Kongo, där han tidigare har jagat tjuvjägare i en nationalpark.
Publicerad
Jonas Eriksson.
Bild: Ylva Sundgren
I savannlandet längst västerut i bonoboernas utbredningsområde i Kongo-Kinshasa ligger Lac Tumba. Jonas Eriksson är på väg dit för att driva en nystartad fältstation som ska rymma både apforskare och turister. Han har tidigare studerat apor i den jättelika nationalparken Salonga i centrala Kongo. Bland annat har han samlat avföring från hundratals bonoboer för att kartlägga deras genetiska historia. I Salonga är tjuvjakt ett stort problem. Jonas Eriksson har patrullerat skogarna där i sällskap med parkvakter utrustade med AK47:or. De lyckades stoppa tjuvjägare med en blandning av vapenskrammel och diplomati. – Men jag är verkligen ingen äventyrare, inte någon Tarzan, säger Jonas Eriksson, numera anställd vid Världsnaturfonden i Kongo. Han växte upp söder om Salonga där föräldrarna var baptistmissionärer. På sitt mjuka sätt förklarar han att kampen mot tjuvjägarna handlar om en emotionell koppling till området. I framtiden hoppas han att kunna arbeta i Salonga igen – och avsluta sitt nästan färdiga doktorandarbete vid Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig, Tyskland.

Jonas Eriksson

Född: 1968 i Göteborg.
Bor: Lac Tumba i Kongo-Kinshasa och i Kringstorp, Östergötland.
Familj: Föräldrar, en syster och två bröder och flickvännen Åsa.
Uppväxt: Kongo-Kinshasa (tidigare Zaïre).
Språk: Svenska, engelska, franska och lingala. Förstår tyska och en del kisakata och lonkundu.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor