”Vi håller på att såga av den gren vi sitter på”

I en ny bok diskuteras hur svårt det är att kombinera tillväxt och hållbar utveckling.
Publicerad
**Johan Rockström** är chef för Stockholm environment institute (SEI) och Stockholm resilience centre samt professor vid Stockholms universitet.
Bild: Marc Femenia / Scanpix

Den eviga materiella tillväxten är en myt. Den grundar sig i att vi betraktar jordens tillgångar som oändliga. Det är de inte. I stället lever vi gott på att låna av framtiden, och blundar för de utmaningar som världen står inför.

Det kan vi läsa i boken Den stora förnekelsen (Medströms bokförlag) som miljöforskaren Johan Rockström har skrivit tillsammans med Anders Wijkman, teknologie hedersdoktor och rådgivare vid Tällberg foundation.

###Vem förnekar vad?

– Det finns en ovilja hos våra beslutsfattare att diskutera relationen mellan den konventionella ekonomin och den naturbas som vi är helt beroende av men som inte räknas som resurs. Den ekonomiska modellen är uppbyggd så att våra viktigaste utmaningar ligger utanför modellen. Det gäller sådant som förlusten av biologisk mångfald, överutnyttjande av färskt vatten, övergödning, luftföroreningar, ozonlagrets uttunning, den globala uppvärmningen och annat som tyder på att vi håller på att slå i taket, när det gäller planetens förmåga att stå emot det tryck som mänskligheten sätter på planeten. Till dessa negativa miljötrender måste läggas den sociala problematiken med de gigantiska orättvisorna och en växande befolkning på jorden.

###Kan inte en förbättrad ekonomi leda till att vi har råd att ta hand om miljöproblemen allt eftersom?

– Detta är en annan förnekelse, en sedan länge vetenskapligt kullkastad myt att rikare samhällen också blir mer hållbara. Det är precis tvärtom. Svenskarnas globala påverkan på miljön är i dag mycket större än den var på det agrara samhällets tid. Det är bara att vi har lyckats skuffa bort problemen till andra delar av världen. God ekonomisk tillväxt sker på bekostnad av miljön; felet ligger i att utarmning av naturkapital inte räknas som en kostnad. Och då lurar vi oss själva.

###Varför varnar inte forskare mer för riskerna?

– Det finns två problem här. Det ena är att vetenskapen inte är organiserad så att den tillåter insikter som omfattar många olika forskningsfält. Men forskare tenderar också att underskatta och till och med mörka de risker de känner till. Det tycker jag är oförlåtligt. Forskare måste ha civilkurage och integritet att komma med dåliga nyheter. I stället menar en del forskare att de måste kompromissa för att inte skapa förtvivlan som kan leda till passivitet hos politikerna. Till exempel var många forskare pådrivande i att stödja politiska ledare att anta 2-gradersmålet i klimatförhandlingarna, och jag är övertygad om att Reinfeldt uppriktigt tror på att om uppvärmningen blir 2 grader så är vi på den säkra sidan. Men det är högst osäkert, eftersom det finns oerhört mycket forskning som pekar mot att det på lång sikt till och med kan vara helt förödande.

###Vad har du för förslag?

– Vi måste lösa tillväxtens dilemma, inte stoppa huvudet i sanden. Vi måste tänka långsiktigt, inte låta dagens plånbok sätta agendan. Dessutom blir rättvisa nästa stora fråga i en värld där en femtedel av befolkningen lägger beslag på 80 procent av resurserna. Belöningssystemet i ekonomin är avgörande för hur samhället utvecklas. Som det är nu märks det inte någonstans att vi på längre sikt blir allt fattigare genom att vi utnyttjar naturresurserna gratis. Vi måste utveckla en ny ekonomisk modell och snabbt ändra inriktning mot hållbara energiformer. Biosfären är basen för vår ekonomi, och vi har ingen välfärd om vi inte har en hållbar ekonomi.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor