Gillar vi verkligen olika?

Publicerad
”Invandring i stor skala leder oundvikligen till förändringar och påfrestningar för samhället.” Så skriver statsvetaren Andreas Johansson Heinö i sin bok Gillar vi olika? – en uppgörelse med konsensuskulturen i integrationsdebatten. Vi gillar inte alls olika, menar han. Däremot är det en självbild vi gärna skyltar med – och slår våra grannländer i huvudet med. Visst vill Johansson Heinö provocera, med visserligen korrekta men svepande meningar om hur invandrare i Sverige har fyllt såväl fotbollsplaner och närbutiker som fängelser. Men han provocerar lågmält och sakligt – och förklarar att dagens invandring till Sverige historiskt sett är unik i sin omfattning och till sin karaktär; ännu på 1980-talet var utomeuropeiska invandrare mycket ovanliga i Sverige. Vidare diskuteras frågan om svenskt etnicitet. Och ja, allt tyder på att en sådan faktiskt existerar – liksom svenska värderingar –vilket till exempel avspeglas i en lagstiftning som skiljer Sverige från många andra länder. Självklarheter kanske, men inte i integrationsdebatten – som enligt Johansson Heinö präglas av ett stort kunskapsunderskott. Känslor, fraser och moralisk förträfflighet har länge varit viktigare än konkret kunskap om denna Sveriges största omvandling i modern tid. Att läsa Gillar vi olika? är ett bra sätt att bota kunskapsbristen. Till bokens förtjänster hör också att författaren lyfter blicken från Sverige. Hur ser det ut i andra länder? Med tanke på att den politiska mittfåran i många europeiska länder räknas som extremism i Sverige, kan detta grepp räcka för att provocera många. Själv gillar jag mest hur författaren smular sönder våra vanligaste floskler om invandring. En synnerligen läsvärd bok.

Gillar vi olika?

Johansson Heinö, Andreas
Timbro

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor