Apatiska barn kan inte ha simulerat

Förändrade halter av hormoner i blodprover från apatiska flyktingbarn vittnar om långvarig stress.
Publicerad
**Uppgiven**. Flera hundra barn i flyktingfamiljer blev apatiska och slutade kommunicera.
Bild: Malin Hoelstad / SvD / Scanpix

År 2004 sjönk flera hundra flyktingbarn i Sverige ner i ett apatiskt tillstånd. Många blev sängliggande och slutade att äta, dricka och kommunicera.

Det så kallade uppgivenhetssyndromet blev omstritt. Somliga menade att barnen simulerade symtomen för att familjerna skulle få permanent uppehållstillstånd.

– Den misstanken kan vi avskriva. Visserligen är vår studie liten, men den visar ändå på mätbara förändringar som man rimligtvis inte kan simulera fram, säger Jonas Bergquist, professor i analytisk kemi och neurokemi vid Uppsala universitet.

Han ingår i en forskargrupp som har analyserat blodprover tagna med jämna mellanrum från elva apatiska flyktingbarn. Analyserna visar förändrade halter av kortisol och flera andra hormoner kopplade till långvarig stress. Halterna rör sig mot normala nivåer i takt med att barnen blev friska, enligt en rapport i tidskriften BMC Research Notes.

Det finns fall av liknande uppgivenhet från andra länder, men Sverige är klart överrepresenterat och fenomenet var nästan okänt före år 2001. Det stora flertalet av de drabbade barnen kommer från ett begränsat antal länder. De nya resultaten säger inget om varför utbredningen ser ut som den gör, eller vad den bakomliggande orsaken är.

– Det vi kan säga är att tillståndet har en tydlig koppling till kända neurobiologiska markörer, säger Jonas Bergquist.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor