**Slättgårdsskolan 2007, södra Stockholm**. Branden startade i gymnastiksalen, som brann ner till grunden. I våras, fem år senare, började den byggas upp igen.
Bild: Leif R Jansson / Scanpix

Svenska skolor brinner mest

Sverige är ett av de värst drabbade länderna i världen vad gäller anlagda skolbränder. Forskarna har svårt att förklara varför. Men det finns gott om metoder för att minska bränderna.

Publicerad

I slutet av vårterminen utsattes Bussenhusskolan i Stockholmsförorten Tensta för anlagda bränder. Gärningsmännen använde bland annat molotovcocktails.

– Vi har sett anlagda bränder i området tidigare. Sådant förekommer ofta inför eller under lov, säger Raija Ikonen, rektor vid skolan.

Eleverna är oroliga och tycker att det som skett är meningslöst. Undervisningen har tvingats flytta, eftersom många klassrum är brandskadade. Vissa delar av skolan måste byggas om, andra saneras. Bussenhusskolan har elever från och med sexårsverksamhet upp till sjätte klass.

– Via polisen vet vi att de som tände på inte gick på skolan. De var äldre, men några av våra elever såg när det brann, säger Raija Ikonen.

Varje år rapporteras hundratals skolbränder i Sverige, och minst hälften är anlagda. Antalet har fördubblats sedan 1990-talets nivåer, med år 2009 som en toppnotering – då de anlagda bränderna kostade svenska skattebetalare över 500 miljoner kronor (se diagram på sidan 17).

Internationella jämförelser kan vara skakiga, eftersom olika länder har olika definitioner, men skolbränderna i Sverige kostar mer än i USA, mätt i absoluta siffror, berättar Patrick van Hees, professor i brandteknik vid Lunds tekniska högskola.

– Som svensk skäms man lite när man åker på internationella konferenser. Mina utländska kolleger förstår knappt vad vi sysslar med, säger han. I Grekland antänds fem skolor per år.

Konsekvenserna för de anlagda bränderna i form av livsfara och kostnader är uppenbara – men det handlar även om förlorad skoltid vid utrymningar och en ökad allmän otrygghet i skolvardagen. Hela 70 procent av lärarna har varit med om brand på sin arbetsplats. Det berättar Per-Erik Johansson som är direktör på Brandforsk, styrelsen för svensk brandforskning.

– Vilken annan yrkesgrupp kan komma i närheten av denna siffra? frågar han retoriskt.

– Det finns en förvånande tolerans för just skolbränder. Om någon eldade på din arbetsplats skulle du gå i taket, eller hur? För att inte tala om i fall någon eldade i ditt hem. Men både lärare och föräldrar till eldande barn kan ha en rätt överslätande attityd, vilket förvånar mig, säger Per-Erik Johansson.

Även om hälften av skolbränderna är anlagda så är mörkertalet stort. Det menar Susanne Hessler på Brandskyddsföreningen, som leder projektet ”Skolan brinner”.

– Många skolor släcker mindre bränder själva utan att rapportera, säger hon. Vid oklar brandorsak rapporterar man den som just oklar, även om vissa av dessa bränder säkert är anlagda utan att man kan belägga det.

Enligt Susanne Hessler uppstår skolbränder främst på skolor där det förekommer vandalisering, kränkande språkbruk och mobbning.

– På skolor där elever trivs brinner det inte, säger hon.

När bränderna rasade som värst häromåret inleddes flera forskningsprojekt för att ta reda på mer om brändernas orsaker och sociala sammanhang. Ett av dem leds av Sven-Åke Lindgren, som är professor i sociologi vid Göteborgs universitet.

– Siffrorna vände neråt häromåret. Man har gjort en hel del vad gäller detektion och byggnadsteknik. Men vi vet inte om det är därför siffrorna har vänt, säger han.

Sven-Åke Lindgren och hans kolleger har frågat sig varför ungdomar anlägger bränder, bland annat genom att analysera enkätsvar från över 6 000 15-åringar, där man frågat om deras erfarenheter av att anlägga brand. Det visar sig att omkring fem procent har tänt eld på värdefulla saker, en rätt konstant siffra sedan mitten av 1990-talet.

– Det är en rätt liten grupp, om man till exempel jämför med hur många som burit kniv, stulit saker eller gjort något annat kriminellt, säger Sven-Åke Lindgren.

– Det handlar främst om pojkar med dålig föräldrakontroll, pojkar som umgås med andra pojkar som är kriminella, och som ofta är riskbenägna.

De som eldar har låga betyg och gillar inte skolan. Flertalet som tänder eld begår också andra brott, som småstölder och vandalisering.

– Om vi är klara över att det finns helt olika typer av skolbränder är vi bättre rustade att hantera dem, säger Sven-Åke Lindgren.

Därför har hans forskargrupp analyserat ett stort antal domar och hittat fem typer av anlagda skolbränder, med helt olika typer av gärningsmän. Det kan handla om vandalisering, som utförs av unga killar i grupp. De är ofta yngre än 15 år, och motivet kan vara förströelse eller hat.

Ett annat motiv är att förhindra skolverksamhet. Sådana bränder anläggs på dagtid. Förövarna är både tjejer och killar, och ofta är det två personer som tänder på. Motivet kan vara att slippa ett prov eller läxförhör.

En helt annan typ är de som eldar på grund av psykiska problem. Det kan handla om både tjejer och killar, men de är oftast äldre än 18 år, och det handlar om upprepade brott. Motivet kan vara ångest eller för att få vård. Ytterligare en kategori bränder är de som anläggs för att dölja inbrott. Gärningsmännen är då oftast killar över 18 år. En sista kategori är de skolbränder som uppstår av misstag vid lek med smällare och raketer.

– Visst har det eldats tidigare, men dessa direkta angrepp på skolorna är något nytt för de senaste decennierna, säger Sven-Åke Lindgren. Sverige verkar ligga i topp i världen. Jag har inget bra svar på varför. Men vi har en bra incidentrapportering och låg tröskel för att anmäla, det kan bidra till de höga siffrorna.

Sven-Åke Lindgren är inte ensam om att stå frågande inför fenomenet.

– Vi har funderat mycket på varför dessa bränder ökat, men rent generellt vet vi inte, säger Per-Olof Hallin, som är professor i kulturgeografi vid Malmö högskola.

Han leder ett projekt om anlagda bränder i Malmö, och det visade sig att mönstren är tydliga. Det brinner i skolor i utsatta områden, där många lever i utanförskap, är arbetslösa och trångbodda. Även den stora omsättningen på människor och den snabba inflyttningen i dessa områden leder till liten social kontroll, vilket är en riskfaktor. Samtidigt var det stor social oro i staden 2008 och 2009 med många konfrontationer med polis och räddningstjänst.

– Att anlägga bränder och ibland också försöka sätta eld på skolor blev i detta läge en konfliktpraktik, säger Per-Olof Hallin.

– Men dessa mönster gäller bara Malmö. I exempelvis Stockholm verkar det se annorlunda ut, poängterar han.

Och i Stockholm vände kurvan för skolbränderna tidigare än i resten av landet.

– År 2006 var en vändpunkt här i Stockholm, säger Barbro Johansson. Sedan dess har kostnaderna sjunkit med över 80 procent.

Barbro Johansson är säkerhetsstrateg på SISAB (Skolfastigheter i Stockholm AB), som äger flera hundra skol- och förskolefastigheter i Stockholms kommun. Hon betonar att det är de anlagda bränderna utomhus på kvällar och helger som får svårast ekonomiska konsekvenser eftersom de tar sådan tid att upptäcka. För sex år sedan kostade bränderna över 100 miljoner kronor om året, och SISAB:s försäkringspremier sköt i höjden. Men vad hände sen?

– Vi införde ett säkerhetstänkande på alla nivåer, berättar hon. Det gällde också att inse att olika skolor har olika behov.

En mycket konkret åtgärd är att ”rensa rent”. På kvällstid ska det inte finnas lösa, lättantända saker kring skolbyggnaden. Lastpallar, däck, bänkar, leksaker, skräp – sådant måste undan. Bevakningsföretag har fått i uppgift att övervaka och dokumentera detta. Ifall skolor inte sköter sig hämtas skräpet med sopbil och berörd skola faktureras.

– Ofta är det tillfället som gör eldaren, så det gäller att minimera tillfällen till eldande, säger hon. Vi uppmuntrar även goda grannar till skolbyggnader att ringa särskilda nummer till våra bevakningsföretag om de ser något misstänkt. Och vi har satt in värmesensorer som aktiveras om flera människor vistas kring skolbyggnaden på kvällstid.

– Vi kan inte ha en acceptans för eldande, säger Barbro Johansson. Men så har det varit på väg att bli, och vi arbetar fortlöpande med frågan.

Patrick van Hees håller med:

– Många inser inte konsekvenserna av sitt handlande, säger han. Flera studier har visat att unga har mycket dålig kunskap om hur eld kan spridas och kontrolleras.

Patrick van Hees forskning handlar om larmsystem. De befintliga skollarmen fokuserar på att skydda människorna som är inne i skolan om det börjar brinna under dagtid. Men de värre skolbränderna, som startas på kvällar och helger, hinner ofta pågå länge och sprida sig innan någon upptäcker dem – larmsystemen är helt enkelt inte anpassade för bränder anlagda utifrån. Ett snabbt ingripande kan spara mycket pengar; därför behövs tekniska lösningar för att upptäcka bränder i tid. En lösning som börjar bli allt vanligare är att sätta upp en branddetekteringskabel runt byggnaderna, ofta längs fasaderna under taket. Vid hettan från en brand kortsluts kabeln och larmet går.

– Övervakningskameror vore ett annat sätt, men det går inte av integritetsskäl. Där tycker jag personligen att regelverket är för hårt med tanke på de kostnader det handlar om, säger Patrick van Hees.

Hans forskning visar även att ventilationssystemen i skolorna kan sprida rök och eld samt att saker som dåligt inbrottsskydd och dålig belysning påverkar möjligheterna att tända på.

En annan faktor som kan bidra till att man tänder eld är undanskymda platser och områden där man kan vara osedd.

– När man planerar nya skolor kan det vara en poäng att bygga så att det inte finns områden där det tuffa gänget kan agera ostört, säger Susanne Hessler.

– Man bör också motarbeta klotter och vandalisering, för allt sådant smittar snabbt av sig.

Flera av forskarna återkommer till frågan om minskad vuxennärvaro i skolorna. Patrick van Hees menar att lärare och andra vuxna inte är tillräckligt närvarande och synliga på rasterna.

Per-Olof Hallin kopplar till att många fritidsgårdar stängts:

– De stängde i och med krisen på 1990-talet, vilket ledde till mindre vuxen­närvaro och i förlängningen minskad social kontroll.

Per-Erik Johansson tror att även ökad press på unga kan vara en del av förklaringen.

– Ungdomar mår allt sämre och upplever sig som utsatta, säger han.

December är värst

Enligt Brandskyddsföreningens statistik toppar Gotlands län statistiken för anlagda skolbränder per 100 000 invånare, följt av Södermanlands och Skåne län. Minst drabbat är Dalarnas län.

De flesta bränderna anläggs på dagtid. Den vanligaste tidpunkten är mellan klockan 11 och 13, och den vanligaste veckodagen är måndag, följt av torsdag och fredag. December månad är värst, följt av maj.

Högstadieskolor är mest drabbade, särskilt kommunala skolor.

”Inför nolltolerans mot rökning”

Tony Hallin, brandförman vid Stockholms brandförsvar, menar att skolorna inte tar problemet på tillräckligt allvar.

Tony Hallin har arbetat i tio år med frågan om anlagda skolbränder inom projektet ”Stöd till barn som eldar”. Han menar att en stor del av problemet är skolornas okunskap.

– Att incidenter inte anmäls är ett gissel. Anledningen till det kan till exempel vara att man inte kan identifiera en incident eller att man inte vet hur man rent praktiskt anmäler en sådan. Sedan ska även tiden räcka till, vilket den oftast inte gör, enligt mina erfarenheter. Gör man inget åt askan efter några uppeldade papper eller brännmärken inne i skolan, finns risken att sådant normaliseras.

Många incidenter är ett tydligt varningstecken.

– Tyvärr ser många inom skolan mer allvarligt på mössor än tändare. Men tändare kan orsaka mordbrand. Människor kan dö, säger Tony Hallin.

Han menar att man kan se anlagda bränder under perioder av oro på skolorna, exempelvis inför loven.

Tony Hallin gör hembesök hos elever som har tänt på, och tror på kuratorhjälp snarare än polisinsatser.

– Det handlar ofta om uttryck av frustration eller att elever mår dåligt. Kanske kan man införa rollspel eller teater på skoltid för att hjälpa elever att uttrycka sina känslor och bli sedda, säger han.

Vad är det viktigaste man kan göra åt problemet?

– Ett första steg är att införa nolltolerans mot rökning. Ta ifrån elever tändare och tändstickor. Det finns stöd i skollagen för detta, men många lärare orkar inte ta konflikten, säger Tony Hallin.

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor