Unga forskares vägar in i vetenskapen

I den här antologin berättar tjugoen forskare om sina skiftande bakgrunder och vägar in i den akademiska karriären. De utgör tillsammans de första ledamöterna i Sveriges unga akademi – en tvärvetenskaplig akademi för unga forskare, som bildades 2011.

Det är en läsvärd bok där man genom de personliga berättelserna får följa den känslomässiga berg-och-dalbana som forskning innebär, som jag tror alla doktorander och yngre forskare känner igen. Trots det är berättelserna kanske inte helt representativa för den stora massan av unga forskare runt om i Sverige.

De unga forskarna har många gemensamma nämnare, till exempel hade de inspirerande lärare under skoltiden, stark envishet, nyfikenhet och kreativitet.

Livet som ung forskare framstår som växlande – det kan handla om energislukande frustration, otrygghet och inte minst den euforiska känslan när man plötsligt har svaret. Andra beskriver hur det är att ha världen som sitt arbetsfält och hur de sökt sig till inspirerande handledare och kreativa miljöer. Men flera återkommer till svårigheten att kombinera ett normalt familjeliv med forskning: ”En ständig uppbackning av mina närmsta (och brillianta kollegor) och min fina familj har varit avgörande för att jag orkat göra en akademisk karriär”, skriver Marie Dacke, docent i sinnesbiologi.

Men den tillfredsställelse som författarna i boken känner i sitt arbete går inte att ta miste på och sammanfattas bra av Fredrik Bäckehed, professor i molekylär medicin. ”Jag brukar likna forskare vid fotbollsproffs – vi får alla arbeta med vår hobby – låt vara att lönen skiljer sig åt.”