Därför har Danmark kommit så mycket längre än Sverige när det gäller grön teknik

Grön teknik växer. Snabb befolkningsökning, ökande miljöproblem i tillväxtländerna och hotet mot klimatet gör att efterfrågan på till exempel förnybar energiteknik och reningsteknik växer. Och det går fort. Internationella undersökningar tyder på att omsättningen i det som kallas cleantech kommer att öka med flera tusen miljarder kronor de närmaste åren. Frågan är om svensk forskning och svenska teknikföretag hänger med i utvecklingen och kan utnyttja uppgången.

Global innovation index är ett mått på hur bra man lyckas omvandla forskning till marknadsframgångar. Indexet beräknas av internationella handelshögskolan (INSEAD) i samarbete med FN:s patentorgan WIPO. Där jämförs å ena sidan forskningsinsatser och å andra sidan utfall från denna i form av nya företag och ekonomisk tillväxt, i 141 länder. Sverige placerar sig i världstoppen när det gäller forskning och utveckling. Men när man mäter utfallet från forskningen i form av industriproduktion och ekonomisk tillväxt i förhållande till insatsen, där Sverige tidigare har varit bland de tio bästa, så hamnar vi på plats 18. Statistik från bland annat OECD, EU och till och med Världsnaturfonden (WWF) ger samma bild.

Helt annorlunda ser det ut för vårt grannland Danmark. Det rankas etta i innovationsligan när det gäller hela kedjan från forskning till kommersialisering, och har ett nästan dubbelt så högt index som Sverige beträffande kommersialisering inom miljöteknik. Totalt omsätter den danska miljötekniksektorn 290 miljarder kronor. Det innebär att den är dubbelt så stor per capita och i förhållande till bruttonationalprodukten, BNP, som den svenska, som omsätter 240 miljarder kronor.

Sveriges export av miljöteknik omsätter 39 miljarder kronor. Danmark, som har lite drygt hälften av Sveriges befolkning och BNP, har en miljöteknikexport som ligger på 90 miljarder kronor, enligt Energistyrelsens siffror. I Danmark arbetar 106 000 personer med miljöteknik. Motsvarande siffra i Sverige är, enligt Verket för tillväxtanalys, 69 000 personer.

Jämförelser per capita, eller i förhållande till storleken på hela ekonomin, blir dock inte alltid rättvisande. Men om Sverige skulle få samma fart som Danmark på den gröna industrin, i förhållande till BNP, skulle det kunna leda till nya affärsmöjligheter värda 250 miljarder kronor per år och 110 000 nya jobb i vårt land.

Det kan finnas en del skillnader i insamlingen av statistik som gör att mer exakta jämförelser bör tas med en nypa salt. Svensk statistik är först och främst registerbaserad, medan dansk statistik också bygger på enkätfrågor och uppskattningar inom vissa områden. Men både Sverige och Danmark säger sig följa den europeiska statistikbyrån Eurostats riktlinjer för hur området ska definieras och hur statistiken samlas in för att göra siffrorna jämförbara.

Global cleantech innovation index, som tittar särskilt på miljötekniksektorn och skapas på uppdrag av WWF, visar att Danmark ligger i topp – och att Sverige ligger efter länder som Kina, Indien, Tyskland, Irland och Kanada. Samtliga dessa länder satsar mindre än Sverige på forskning och utveckling per capita, men är ändå bättre på att kommersialisera nya miljöinnovationer. Även Innovation union scoreboard, som beräknas av EU:s direktorat för näringsliv och industri, och OECD:s senaste rapport, som granskar innovationsklimatet i Sverige, ger en liknande bild av utvecklingen.

Enligt OECD:s siffror som hämtats från Eurostat har omsättningen i Sverige som genereras av nya innovationer rasat från 15 procent till 9 procent i Sverige under senare år. Vi har hamnat efter länder som Norge, Danmark och Österrike.

I rapporten föreslår OECD att Sverige ska öka resurserna till forskning och utveckling och stimulera den tekniska och ekonomiska utvecklingen genom lagstiftning och offentlig upphandling. Det föreslås också att Sverige ska koppla innovationssatsningar till samhällsutmaningar som klimatomställning.

Att ligga bland de 20 första kan naturligtvis betraktas som ett bra resultat med tanke på att INSEAD:s index omfattar 141 länder. Skillnaderna mellan flera av länderna i WWF:s och OECD:s statistik är dessutom förhållandevis små. Men trenden är oroande. Tillväxten som genereras av innovationer i Sverige tycks tappa fart.

En vanlig förklaring till Sveriges dalande placering i innovationsligan är att vi har en åldrande industristruktur. Danmarks är betydligt yngre. Många svenska storföretag bygger på tekniska genombrott som gjordes för flera decennier sedan. De vill sällan satsa på osäkra kort i form av ny forskning och kostsamma utvecklingsinsatser. I stället strävar de efter att höja sin omsättning och vinst genom att öka resursutnyttjandet i befintlig produktion och leverera produkter ”från hyllan”. Om kapacitetstaket närmar sig väljer man ofta att bygga ut sin produktionskapacitet i låglöneländer i stället för i Sverige.

Eric Giertz, professor i industriell ekonomi och organisation vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm (KTH), menar dock att bilden måste nyanseras:

– Sverige har mycket gott rykte utomlands för hög kunskapsnivå och framgångsrik forskning och utveckling, säger Erik Giertz.

Han pekar på att en stor del av de svenska forsknings- och utvecklingsinsatserna görs i de befintliga företagen på globala marknader, där utfallet inte är lika lätt att mäta som index över antalet patent, nystartade innovationsföretag och omsättningen bland nya snabbväxare.

– En stor del av de viktigaste forsknings- och utvecklingsinsatserna har dessutom en väldigt lång tidshorisont. Det är inte ovanligt att forsknings- och utvecklingsfasen är 5–10 år, eller längre, säger han.

De stora försäljningsframgångarna och kommersiella genombrotten för en innovation kommer ofta efter ytterligare ett eller ett par decennier. Olika industrier och marknadsområden befinner sig också i olika mognadsfaser och marknadsfaser som det, enligt Eric Giertz, är viktigt att ta hänsyn till.

Danskarna ligger långt framme när det gäller vattenrening, rökgasrening, bioenergiteknik, komponenter till solenergiindustrin och vindkraft. Den danska vindkraftsindustrin har ökat sin omsättning från 23 miljarder kronor år 2005 till 55 miljarder kronor, varav 50 miljarder kronor för exportmarknaden – och vindkraftsindustrin sysselsätter totalt 24 000 danskar. Det är en verksamhet med intensiv forskningsverksamhet. Enligt de danska vindkraftsföretagens branschorganisation arbetar 21 procent av de anställda med forskning, utveckling, tester samt process- och kvalitetskontroll.

Precis som i Sverige bygger en stor del av företagens utveckling på expansion utomlands. Men danska företag har i högre grad än svenska lyckats behålla huvudkontor, produktion och forskning och utveckling i Danmark – och flera danska industriföretag inom den gröna sektorn växer snabbt.

Den danska pumpgiganten Grundfos har till exempel ökat sin globala omsättning från 19 miljarder kronor till 26 miljarder kronor de senaste åren. Och Danfoss, som bland annat tillverkar produkter för energieffektivisering och växelriktare till solenergiindustrin, har på fyra år ökat sin globala omsättning från 28 miljarder kronor till 39 miljarder. Det finns dock ingen branschstatistik som skiljer på de danska företagens omsättning i Danmark och den som genereras utomlands. Det går inte heller att se hur stor del av omsättningsökningen som beror på att tillverkning och försäljning har ökat i absoluta tal, och hur mycket som beror på köp av andra företag.

Staffan Jacobsson, professor i forsknings- och teknikpolitik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg, menar att Danmark har fört en mer strategisk industripolitik än Sverige, där man kombinerat miljömål och innovationspolitik med ekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik.

– Danmark har effektivare stimulanser för klimatomställningen och klara och tydliga miljömål, där man skärper miljölagstiftningen snabbare än omvärlden, säger Staffan Jacobsson.

Enligt honom hjälper detta till att skapa en hemmamarknad, där danska företag kan utveckla produkter och tjänster som sedan kan introduceras på exportmarknaden.

Med bred politisk majoritet har det danska folketinget enats om en offensiv miljösatsning: 100 procent av landets energiförsörjning ska klaras av förnyelsebar energi år 2050. Man har även klubbat ett extra ambitiöst mål för att minska landets koldioxidutsläpp till år 2020 med 34 procent, närmare dubbelt så mycket som övriga EU. Samma år ska dessutom hälften av elförsörjningen skötas av vindkraft, en stor del byggd till havs – något som är en bra stimulans för den inhemska industrin.

Inom energieffektivisering har EU satt upp ett mål för minskad energiförbrukning på 20 procent. Danmark har redan i dag mindre än hälften av Sveriges elförbrukning per capita, och har bestämt sig för att halvera energianvändningen i byggnader och inom industrin.

Det senaste året har dessutom de danska investeringarna i solenergi exploderat. Under 2012 installerade danskarna varannan vecka lika mycket solceller som Sverige har installerat totalt under de senaste tio åren. Dessa investeringar underlättades genom ett förmånligt skatteavdrag i kombination med ett garanterat produktionspris och så kallad nettodebitering, som gör det möjligt för producenterna att leverera överskott till elnätet och kvitta det mot förbrukningen vid enannan tidpunkt. Liknande system i Sverige har utretts och diskuterats i flera år, men fastnat på vägen.

Bristen på svenska utvecklingsmarknader för ny energiteknik har ansetts vara en av orsakerna till att flera svenska världsledande innovationer inte har hittat kapital för investeringar i Sverige. Ett exempel är den banbrytande teknik för effektivare batterier som utvecklats av svenska forskare, men som inte lyckades finna investerare i Sverige.

I stället vidareutvecklades tekniken i USA av Boston Power, som nu köpts upp av kinesiska ägare – som i sin tur planerar att investera motsvarande drygt en miljard kronor av kinesiskt riskkapital och statliga stimulansbidrag för att bygga en helt ny fabrik för tillverkningen.

Ett annat exempel är den världsledande teknik för framställning av nya billigare tunnfilmssolceller som har utvecklats av forskare i Uppsala och det svenska avknoppningsföretaget Solibro. När det inte dök upp kapital i Sverige investerade tyska Q-cells två miljarder kronor i två produktionsanläggningar i Tyskland. Nu har tekniken köpts upp av kinesiska Hanergy, som planerar att utöka produktionen till att ge ett försäljningsvärde motsvarande en halv miljard kronor per år.

Det svenska systemet med gröna elcertifikat har en teknikneutral konstruktion som gör att det främst är den billigaste etablerade tekniken, som landbaserad vindkraft och bioenergi, som byggs ut. Länder som Tyskland, Danmark, Storbritannien och Italien har teknikspecifika styrmedel för att stimulera utveckling av ny lovande klimatsmart teknik som är dyrare i dag, men som har potential att bli betydelsefull för klimatomställningen i morgon. Det skapar marknader för lokal industriutveckling.

– Svensk miljöteknikforskning har en fantastisk innovationspotential. Vi ligger mycket långt framme inom en lång rad spännande områden som bioenergi, solenergi, vågkraft, vindkraft, energilagring, återvinning, energieffektivisering och smarta elnät, säger Staffan Jacobsson.

Men det räcker inte med forskning för att skapa växande innovationsföretag.

– Om svensk industri ska ha samma chans att utveckla klimatsmarta produkter som omvärlden är det nödvändigt att öka ambitionsnivån i klimatomställningen och skapa tidiga hemmamarknader där tekniken kan utvecklas, säger Staffan Jacobsson.