Hunden lockar fram vår kärlek
Jag skaffade hundvalp för ett år sedan. Att uppfostra den har, om jämförelsen ursäktas, varit väldigt likt att uppfostra barn. Beror detta på hundens och människans långa gemensamma historia eller på att båda är flockdjur – eller på något annat?
/Lasse
Bild: iStock
Det stämmer att vi har levt väldigt länge tillsammans med hundar, och studier tyder också på att hundar knyter an till oss på ett liknande sätt som barn gör till sina föräldrar. Dessutom skapar vi känslomässiga band som bland annat drivs av vår vilja att vårda och ta hand om hunden, och där välbefinnandehormonet oxytocin troligen spelar en stor roll. Därför är det kanske inte så konstigt att många upplever likheter mellan barn- och hunduppfostran. I början av domesticeringsprocessen fanns troligen mer grundläggande fördelar med att leva ihop, kopplade till ökade överlevnadschanser för både oss och hunden. Hunden levde på vårt avfall och gav i sin tur människan skydd och en jaktpartner. På senare tid har vi dock selekterat hundar för egenskaper som passar i många olika roller och vi försöker förbereda, vägleda och lära våra hundar vad som förväntas av dem i livet. Många hundar blir, precis som barn, experter på att fånga vår uppmärksamhet och trigga vårt behov av att ge omvårdnad – och dessa beteenden förstärker vi, mer eller mindre omedvetet, genom att belöna dem. Hos vissa hundraser har vi dessutom avlat fram attribut som ytterligare stimulerar vår vilja att skydda och vårda. Ett exempel är stora ögon – även hos vuxna individer – något som annars är utmärkande för barn och många däggdjursungar. Det du tar upp kallas för antrozoologi – alltså läran om interaktionen mellan människa och andra djur – ett högaktuellt och populärt forskningsområde.
/Therese Rehn och Linda Keeling, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet
