Hur vill du göra med dina gener?
Tänk om du skulle få ett brev från landstinget. Där står det att de analyserat din släkts gener och upptäckt att du har en starkt förhöjd risk att få en allvarlig sjukdom. De vill nu att du kommer in för information och eventuell behandling.
Brevet kommer helt opåkallat. Det är inte resultatet av en hälsoundersökning eller att du hört av dig och är orolig. Tvärtom är du helt ovetandes.
Hur skulle du reagera? Kanske blir du oroad över beskedet och vill veta mer, men samtidigt glad för att någon bryr sig och för att du kanske kan få behandling och undvika den svåra sjukdomen. Eller blir du arg för att de hör av sig?
I framtiden skulle det kunna hända. Tack vare ny teknik går det att avläsa gener och analysera hela släkters gendata billigt och rutinmässigt.
Per Snaprud skrev i Forskning & Framsteg förra året om den isländske läkaren Kári Stefánsson och hans företag Decode Genetics. Företaget har avläst hela arvsmassan hos 12 000 islänningar. Genom att kombinera resultaten med enklare analyser och uppgifter om släktband är det möjligt att med stor noggrannhet räkna ut hur arvsmassan ser ut hos alla islänningar.
Bland annat kan man se en muterad variant av en gen som finns i den isländska befolkningen. En kvinnlig bärare löper en mycket stor risk att drabbas av cancer i brösten eller äggstockarna, men hon kan bli kvitt risken genom en operation.
– Vi skulle kunna hitta alla bärare på Island genom en knapptryckning, säger Kári Stefánsson i Per Snapruds artikel.
Han vill kontakta alla kvinnor med mutationen så att de själva kan bestämma vad de vill göra. Men myndigheterna sätter stopp.
Detta är en av många etiskt och juridiskt knepiga frågor som ställs på sin spets av den nya, billigare gentekniken. Och inte bara hälsovården är påverkad. Också rättsapparaten kan dra nytta av den nya tekniken. Det går att avslöja brottslingar med betydligt högre säkerhet genom dna-spår och register över befolkningens dna-data.
Det går också att tänka sig tillämpningar inom skolan, där elever kan diagnostiseras för till exempel dyslexi tidigt och därför få bättre anpassad undervisning. Arbetsgivare skulle också kunna få ta del av dna-data för att bättre kunna välja vilka som lämpar sig för ett visst jobb. Och försäkringsbolagen skulle kunna få tillgång till dna-data för att sätta mer rättvisa premier.
Nu gissar jag att du börjar tycka att det är obehagligt. Men var drar du gränsen? Eller kanske snarare, var drar vi gränsen? Det är inte säkert att du får bestämma det själv. Du delar generna med dina släktingar och den del av samhället som påverkas mest är den gemensamma sektorn.
Därför är det en utmärkt fråga att diskutera på politikerveckan i Almedalen på Gotland. Den 6 juli ordnar Forskning & Framsteg tillsammans med Stiftelsen för strategisk forskning ett seminarium med rubriken ”Skurk, sjuk, eller släkt? – vem ska ha ditt dna?”. Vi har bland annat bjudit in Kári Stefánsson från isländska Decode, Ann Heberlein, docent i livsåskådningsfrågor, och Anders Ygeman, inrikesminister.
Du är varmt välkommen att delta och diskutera den nya teknikens möjligheter och begränsningar. Bara för att det rent tekniskt går att ta reda på en sak måste vi inte göra det. Eller?
