Varför ska naturen ha streckkoder?

5 frågor till TORBJØRN ekrem, professor vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet.

1 | Vad är poängen med att ta fram streckkoder för alla arter?

− Vi skapar ett referensbibliotek för att kunna identifiera arter mycket mer effektivt än med vanliga metoder. I ett litet vattenprov från en sjö finns till exempel dna-spår från alla fiskar som lever i sjön. Om vi analyserar vattenprovet och jämför med vårt streckkodsbibliotek kan vi få en komplett artlista, i stället för att provfiska. Vi kan också ta ett prov på en fiskpinne och se vilka arter som ingår i den. På så sätt kan vi stoppa handel med hotade arter, men även förbättra kunskapen om alla arter.

2 | Varför satsar ni på att kartlägga just 20000 arter?

− Det är en tredjedel av de arter som vi tror finns i Norge. Vi hade kunnat säga att vi ska klara alla, men man behöver väldigt god expertis för att artbestämma allt, det är det som är begränsningen. Innan vi lägger in en ny streckkod i databasen måste vi ju vara helt säkra på vilken art det är. Det här var ett första mål, men vi hoppas att arbetet ska fortsätta.

3 | Ni har hållit på i fem år nu – har ni stött på några stora överraskningar?

− Hela tiden! Det vi trodde var en art av fjädermygga visade sig nyligen vara fem. Utan att streckkoda den hade vi aldrig upptäckt det, för arterna är extremt lika.

4 | Och för gemene man, gör det någon skillnad om en fjädermygga visar sig vara fem olika arter?

− Fjädermyggor har en väldigt viktig roll som mat åt många fåglar och fiskar. Så länge vi trodde att det var en enda art kunde vi tro att ”den verkar klara sig lite överallt”. Men nu när vi vet att det handlar om fem olika fjädermyggor kan vi kanske se att några av dem är väldigt specialiserade och hotas av förändringar i miljön. För att se vad som händer med ekosystemen måste vi veta vilka arter vi har där.

5 | Ser du framför dig att biologer en dag kommer att kunna skanna naturen som man skannar varor i en affär, eller med en handhållen ”Tricorder” som i Star Trek?

 − Ja, kanske. Redan i dag finns det små instrument som man kan ha med sig ut i skogen och analysera dna direkt. Då löser du upp ett litet fragment från arten i en lösning, tillsätter några ämnen och lägger en droppe i en liten apparat som kopplas till din laptop. Det är fortfarande för dyrt och oprecist för att användas vid daglig artbestämning, men det är nog bara en tidsfråga innan det blir möjligt. 

Streckkodning dröjer i Sverige

I Sverige finns än så länge streckkoder för endast ett par tusen arter. Det är svårt att få fram en exakt siffra, i brist på samordning. Det svenska nätverket för dna-streckkodning, Swebol, saknar resurser, enligt koordinatorn Malin Strand på Artdatabanken. Hon menar att frågan har hamnat mellan flera stolar.

− Det handlar inte direkt om forskning, men det är inte heller direkt tillämpning, enligt de definitioner som olika finansiärer hänvisar till. Först och främst är det ett biblioteksbygge, en infrastruktur som många skulle ha nytta av men som ingen vill ansvara för.

Även svenska forskare kan dock få stor nytta av det norska grundarbetet, för databaserna med streckkoder är öppna för alla.