En kvinna som står utanför

Publicerad
Har du tankar och idéer om detta nummer av tidningen? Mejla mig! viveka.ljungstrom@fof.se

På min lördagspromenad slinker jag in i den lilla närbutiken på Reimersholme i Stockholm och hamnar bakom en äldre kvinna. Och det är tur att jag inte har bråttom. Hon ska köpa kontantkort till sin telefon och vet inte i vilken ände hon ska börja. Den snälla mannen bakom kassan gör så gott han kan. Förklarar skillnaden mellan de olika alternativen, fördelar och nackdelar. Han frågar hur mycket hon brukar ringa, men det vet hon inte riktigt. Surfar, nej det gör hon inte alls. Hon tar fram telefonen och det är inte en smartphone. Liten lur med stora knappar.

Hon vänder sig urskuldande till mig och ber mig gå före. Vi börjar prata lite och eftersom jag just har läst manus till reportaget om digitalt utanförskap är jag kanske lite extra nyfiken. En miljon svenskar står utanför det digitala samhället, det visar statistik från Internetstiftelsen. Forskning pågår om vad det beror på och vad som kan göras åt det. Majoriteten av dessa människor är över 65 år, läs mer om det här.

Jag frågar om hon har tillgång till dator. Nej, det har hon inte. Jag frågar hur hon köper biljett till buss och tunnelbana. Det får hon hjälp med av en snäll granne som fyller på reskassan åt henne. Hon har aldrig surfat eller beställt något på internet. Reser med regionaltåg gör hon bara någon gång per år, till dottern i Gävle. Då tar hon bussen in till centralstationen och köper biljett. Hon är 81 år och bor på Reimersholme. Och, ja, hon tycker att det är svårt att hänga med. Hon har faktiskt gett upp och förlitar sig helt på att få hjälp av andra, som av den tålmodige mannen i närbutiken. Jag frågar om hon tror att hon missar något viktigt. Men det tror hon inte. Och det är också den vanligaste inställningen hos dem som inte följt med in i den digitala världen, det visar undersökningar.

När jag lämnat damen och går vidare utmed Mälarens stränder och bort mot Södermalm går jag förbi en dykare, som i projektet Rensa Mälaren ägnar sin lediga tid åt att ta upp det andra har slängt i vattnet. Denna förmiddag har han tagit upp tre stora lastbilsbatterier, tre cyklar och fem eldrivna sparkcyklar, bland annat. Han berättar att de har plockat upp ungefär sju ton (!) bilbatterier bara utmed Stockholms innerstads stränder. Och även om halterna av bly i svensk fisk stadigt minskar sedan bly förbjöds i bensin, förstår ju alla att det inte är bra att blysyrabatterier ligger på sjöbottnar. Många fiskebestånd är hotade och miljögifter är en bidragande orsak.

Tyvärr visar färsk forskning från Havsmiljöinstitutet att det inte spelar så stor roll för svenska hav vilken fisk vi köper. Det beror till stor del på att den mesta fisken vi äter inte är fångad i Sverige. Och om vi ändå väljer att, av miljöskäl, inte äta till exempel torsk från Östersjön kommer den ändå att fiskas upp och sedan exporteras. Samtidigt visar annan forskning att bara 37 000 ton av den på svenska vatten totalt uppfiskade mängden, 212 000 ton, hamnar på tallriken. Resten blir djurfoder eller avfall. Svenska forskare jobbar på lösningar som ska göra att vi kan äta upp mer av det som fiskas.

Den fortsatta promenaden i det soliga och blåsiga februarivädret lyssnar jag på podd – internets gåva till mänskligheten. Ett avsnitt av Vetenskapsradions magasin Klotet handlar om vätgas gjord med energi från solceller. Rekommenderas varmt. Och vill man veta mer om nya tekniker för att skapa bränsle av sol har vi passande nog ett reportage om just det. Trevlig läsning!

 

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor