Bland inflytelserika miljardärer i Silicon Valley frodas idéer om att så gott som obegränsade möjligheter är tillgängliga, och att vi är på väg att accelerera in i oändligheten. Snart kan mänskligheten spridas i hela galaxen, eller uppfinna helt nya sätt att existera och aldrig behöva dö. Kanske räddar en artificiell superintelligens mänskligheten – eller utplånar den. Snart har vi kanske mikroskopiska maskiner som kan bota alla sjukdomar.

Det är en spretig uppsättning idéer som vetenskapsjournalisten och astrofysikern Adam Becker tar sig an i sin bok More everything forever. Få skulle nog beskriva sig som anhängare av alla de olika tankespår han beskriver, och somliga kan nog tycka sig orättvist hopklumpade med andra i den här berättelsen. Författaren Adam Becker visar ändå på oväntade kopplingar mellan så spridda företeelser som en rysk 1800-talsrörelse som kallas kosmism, Moores lag (som säger ungefär att datorers kapacitet dubblas var artonde månad), och tanken på att terraforma Mars för att bli lik jorden.

Adam Becker tittar närmare på antagandena bakom resonemangen. Är det till exempel rimligt att vänta sig att de enda möjligheterna för mänskligheten är att gå under eller att fortsätta expandera obegränsat? Moores så kallade lag är inte en naturlag, påpekar Adam Becker. De flesta processer i naturen som involverar en snabb tillväxt planar ut med tiden.

Många av de här visionerna har formats i science fiction-berättelser. Adam Becker har en grundlig förståelse för genren och kan redogöra för hur idéer har utvecklats där. Han berättar också personligt om den betydelse science fiction haft för honom när han växte upp, som en tolkning av hans egen längtan efter gemenskap och ett meningsfullt liv. Den som inte förstår litteraturens funktioner som tolkning av mänsklighetens eviga drömmar – med en dos samtidskommentar och samhällskritik – kan däremot råka läsa den som en vägkarta till framtiden och därmed köra duktigt vilse.