Jag började läsa den här boken på en uteservering i Berlin med en timme att slå ihjäl. Eller snarare förvandlades det till en sådan där underbar stund när jag glömde tiden som passerade. Jag läppjade på ölen, lyssnade på sorlet från de andra gästerna – och funderade över min relation till tiden. 

Psykologidoktoranden Jonas Hjalmar Bloms bok är nämligen en sådan som får en att reflektera över saker – som huruvida man upplever att framtiden och dess deadlines rusar emot en eller om man tvärtom själv går mot framtiden, och vilka konsekvenser det får. Eller hur en relation kan påverkas av att man har olika livshastighet. Inte minst är det en bok som får en att stanna upp och fundera över vad man egentligen gör med den tid som utgör ens liv.

Jonas Hjalmar Bloms forskningsområde är hur vi kan öva på att se vårt framtida jag och därigenom bli bättre på att ta vara på nuet. Efter att jag läst ut hans bok märker jag att jag fått en skärpt blick för vardagens oväsentligheter och måsten, som så lätt ställer sig i vägen för det jag tycker är viktigt och värdefullt – som att då och då bara sitta vid ett bord på en trottoar och ta in stunden. 

Den här texten uppdaterades 14 maj 2025.