Annons

Regelbundna hembesök ingår som en del i studien. Poängen med hembesöken är att stötta deltagarna i att hjälpa sig själva – inte att de ska slippa undan utmaningen med att sortera och slänga saker, berättar forskarna.

Bild: 
Getty images

Extrema samlare får terapi – och hembesök

Behovet av nya behandlingar vid samlarsyndrom är stort. Nu undersöker svenska forskare om KBT kombinerat med hembesök kan vara vägen framåt.

Annons

Publicerad:

2021-01-29

Upp till 2,5 procent av Sveriges vuxna befolkning beräknas lida av samlarsyndrom – ett tillstånd där man samlar på sig överdrivet mycket saker. Det kan gå så långt att personens bostad blir obrukbar, eller så förfallen att den boende hotas av vräkning.

De behandlingar som hittills visats ha effekt bygger på kognitiv beteendeterapi, KBT. Under en KBT-behandling får patienter utmana sina rädslor och öva upp konkreta strategier för hur de kan tänka och handla kring sin problematik för att må bättre.

 – Problemet är att så få med samlarsyndrom svarar bra på behandlingen – bara omkring 25 till 30 procent, säger Volen Ivanov, leg. psykolog och medicine doktor vid Karolinska Institutet.

Det finns vissa tecken på att KBT-behandlingar med hembesök är mer effektiva, men studierna ger inga svar på om det verkligen är hembesöken som ökar effektiviteten. Nu vill Volen Ivanov och hans kollegor sätta dessa rön på prov i en mer gediget designad studie som tillåter slutsatser om orsak och verkan.

Hjälp med tunga lyft och att fatta beslut

I den nya studien ska samtliga deltagare först få KBT i grupp under tre månader, och därefter slumpas till att få hembesök en gång i veckan under tio veckor, eller att hamna på en väntelista (inga hembesök).

Under hembesöken får deltagaren hjälp att systematiskt rensa ut ett rum i taget. Hembesöken utförs av två boendestödjare från Socialtjänsten.

– Det är väldigt viktigt att studiedeltagarna själva gör mycket av jobbet. Men boendestödjarna kan hjälpa till genom att rent fysiskt bära iväg saker, och även stötta i beslutsfattandet kring vad som ska sparas, ges bort eller slängas.

När deltagarna väl gjort sig av med någonting ska de få hjälp att utvärdera och reflektera kring hur det kändes – till exempel om de saknade saken lika mycket som de trott.

Att hjälpa någon med samlarsyndrom att slänga saker i hemmet låter som en utmaning. Hur gör man?

– Först måste man formulera och komma överens om målet med behandlingen. Till exempel: Vad vill jag kunna göra, som jag inte kan göra i dag? Sedan hjälper man även personen att ställa undersökande frågor till sig själv. ”Varför vill jag behålla en viss sak? Hur många sådana saker har jag? Vad kostar det i tid och plats att behålla – och är det värt det?”

Första gruppen deltagare ska komma igång med behandlingen våren 2021. Projektet väntas pågå i flera år, med fem till nio personer i varje grupp. Det går fortfarande att anmäla sig till studien, men den är bara öppen för personer som bor i Stockholm.

Samlarsyndrom

Samlarsyndrom (även kallat patologiskt samlande, eng.: hoarding disorder) är besläktat med men skilt från tvångssyndrom och blev en egen diagnos i DSM-5. Tillståndet innebär ihållande svårigheter att göra sig av med saker, bland annat på grund av känslomässigt obehag och ett upplevt behov av att behålla sakerna. Vanligtvis ansamlas en mängd olika typer av saker, varav vissa är objektivt värdefulla medan andra kan sakna värde för en utomstående.

Källa: Stockholms läns landstings Psykiatristöd

Volen Ivanov, leg. psykolog och medicine doktor vid Karolinska Institutet, leder studien om samlarsyndrom.

Bild: 
Mattias Huss

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.