Annons

Framtiden är oviss för många av världshavens bestånd av späckhuggare. De envisa miljögifterna PCB:er fortsätter att hota dessa topprovdjur, trots att preparaten varit förbjudna i flera decennier.

Bild: 
Audun Rikardsen

Gamla miljögifter hotar späckhuggare

Flera bestånd av späckhuggare riskerar att kollapsa till följd av PCB:er, trots att dessa miljögifter varit förbjudna i flera decennier.

Författare: 

Publicerad:

2018-09-27

Polyklorerade bifenyler, PCB:er, är en grupp miljöfarliga kemikalier som började förbjudas redan på 1970-talet, men som fortfarande ställer till med problem. PCB:er är nämligen svårnedbrytbara och dessutom fettlösliga, vilket medför att de kan ansamlas i vävnader hos många sorters djur. PCB:er påverkar både immunförsvaret och fortplantningen. En grupp som drabbats hårt är de marina rovdjuren och framförallt de arter som är högst upp i näringskedjorna, så kallade topprovdjur.

Späckhuggaren är ett typiskt topprovdjur. Ett stort forskarteam med deltagare från Europa och USA har samlat in mängder med data om PCB-halter i vävnad från späckhuggare. På så sätt har de kunnat beräkna de genomsnittliga PCB-halterna i 19 bestånd av späckhuggare som lever på olika platser i världshaven. Med hjälp av matematiska modeller har forskarna undersökt hur halterna kommer att förändras under de kommande 100 åren – och hur det i sin tur kommer att påverka beståndens tillväxt.

De matematiska modellerna förutspår att 10 av de 19 bestånden kommer minska till följd av för höga PCB-halter. Sex av dem kommer att få så höga halter att de riskerar att dö ut under de kommande 100 åren.  

– Det är svårt att förutsäga exakt vad som kommer att hända med dessa bestånd. Men poängen med vår studie är att visa att PCB:er fortfarande kan orsaka avsevärda skador och om man vill bevara späckhuggarna, så måste man ta med det i beräkningarna, säger Jean-Pierre Desforges vid Aarhus universitet i Danmark, som är en av forskarna bakom den nya studien.

Miljögifter som hamnar I den marina miljön tas först upp av växtplankton, som är längst ned I födokedjan. De äts av zooplankton som i sin tur blir mat åt småfisk, som jagas av större fiskar samt exempelvis pingviner, sälar och hajar. Koncentrationerna av miljögifter ökar uppåt i näringskedjan, späckhuggare som äter exempelvis sälar får därför i sig mer gifter än späckhuggare som äter mest småfisk.

Bild: 
Aarhus University

Forskarna har också visat att det finns ett samband mellan matvanor och PCB-halter hos de olika bestånden. Ett exempel på det finns i norra Stilla havet, där ett bestånd som jagar framförallt säl har 10–20 gånger högre halter av PCB än ett bestånd som lever av fisk i kustnära vatten. Det beror på att giftkoncentrationerna ökar uppåt i näringskedjan; sälar har därför högre koncentrationer av PCB än vad fiskar har.

En annan slutsats är att honor har lägre halter av PCB i vävnaden än hannar. Det beror på att en andel av honornas gifter överförs till kalvarna via modersmjölken.

PCB-halterna i miljön har minskat kraftigt sedan tillverkningen upphörde på 1970-talet. Trots det fortsätter kemikalierna att skada miljön. De utgör ett hot mot späckhuggare och andra marina topprovdjur idag och kommer fortsätta att hota dem under de kommande 100 åren, enligt forskarnas beräkningar. Att minska de rådande PCB-halterna i miljön kräver en starkare politisk vilja att följa förordningarna i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, menar Jean-Pierre Desforges.

– Dessutom måste vi utöka reglerna i den överenskommelsen, så att de även innefattar ovanligare källor till PCB-utsläpp, exempelvis vissa färger och tätningsmedel, som sannolikt bidrar till att PCB-nivåerna i miljön fortfarande är höga.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)