Annons
skyter

Antikens skyter, som en anonym tecknare föreställt sig dem.

Bild: 
Istockphoto

Genetisk variation på stäppen

Den skytiska nomaderna hade under antiken så stor genetisk variation att de sannolikt assimilerade andra folk, enligt en ny studie. 

Författare: 

Publicerad:

2018-10-26

Området kring Svarta havet dominerades för över 2000 år sedan av skyterna. Den grekiske historikern Herodotos beskrev dem som skickliga ryttare och bågskyttar. Men de bestod av allt att döma av olika folkgrupper som blandats upp med varandra. Det framgår av en ny studie som arkeologer vid Stockholms universitet genomfört, där DNA från 35 individer analyserats. Dessa individer tillhörde folkgrupperna kimmerier, skyter, sarmater eller srubnaya-folket. Dessa fyra grupper levde under antiken på stäpperna norr om Svarta och Kaspiska haven. De var huvudsakligen nomadiserade och talade sannolikt indoeuropeiska språk. 

– Vi har sett hur de varit begravda, och utifrån detta dragit slutsatser av vilken materiell kultur de tillhört, säger Anders Götherström, som är professor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet och medförfattare till studien.

Resultaten visar på en bred genetisk variation inom några av dessa grupper. Man kan se en viss lokal kontinuitet, men även att det tillkommer genetisk variation österifrån, kanske från östra Centralasien. 

– Man kan tänka sig att skyterna kom därifrån, men vi är ännu inte helt säkra på detta, säger Anders Götherström.

– Den genetiska variationen bland skyterna var fantastiskt stor, fortsätter han. De spred sig över ett område med stor genetisk spridning, så jag tror man kan tala om ett slags assimilering av olika grupper. Man kunde bli en skyt, helt enkelt, även om man hade ett annat ursprung. Kanske kan man tala om beteckningen skyt som en i första hand politisk identitet.

Exakt hur assimileringen gått till vet forskarna ännu inte. 

– Kanske var den både frivillig och ofrivillig, säger Anders Götherström. 

Däremot var variationen inom srubnaya extremt liten. 

Resultaten har publicerats i Science Advances

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar