Annons

Interiör från Fa-Hien, en grotta i Sri Lankas regnskog. Här bodde människor som livnärde sig på jakt av apor och ekorrar redan för 45 000 år sedan.

Bild: 
Rapa123/wikimedia

Hem för smådjursjägare – för 45000 år sen.

Nya rön visar att det fanns grupper som hade specialiserat sig på att jaga smådjur i regnskogar redan för 45 000 år sedan. Det förändrar synen på människans spridning över jorden

När människan spred sig från Afrika till Europa, Mellanöstern och Asien så skedde det till stor del via öppna gräslandskap. Det berodde sannolikt på att jaktmetoderna förbättrades så att det blev lättare att jaga de stora gräsätarna som finns i dessa miljöer. Människan spred sig också via kusterna i takt med att med att vi blev bättre på att fiska. Regnskogar däremot, har betraktats som ett hinder för vår arts spridning. Det beror bland annat på att de flesta av regnskogens bytesdjur är förhållandevis små och svårfångade, eftersom de håller till trädtopparna.

Men en internationell forskargrupp utmanar nu den vedertagna uppfattningen. De har studerat lämningar som hittats i en grotta i Sri Lankas regnskog, som var bebodd redan för 45 000 år sedan. Forskarna har analyserat drygt 14 000 tand- och benfragment som hittats i grottan, varav merparten härstammar från grottmänniskornas måltider. Mer än 70 procent av de identifierade fragmenten kommer från apor och ekorrar, byten som borde vara svårjagade eftersom de är snabba och lever i träden.

Forskarna har också hittat spetsar av ben från små pilar. Det indikerar att grottmänniskorna jagade med hjälp av blåsrör, en metod som fortfarande används av en del jägar- och samlarsamhällen i Sydostasien.

Verktyg tillverkade av ben och tänder från apor, hittade i grottan Fa-Hien.

Bild: 

– Det är troligt att de här människorna använde benen från aporna till att jaga andra apor, säger Noel Amano som är forskare vid arkeologiska enheten på Max Planck-institutet i Tyskland och medförfattare till den nya studien.

Forskargruppen, som har publicerat sina rön i Nature communications, är först med att visa att det fanns grupper av människor som hade specialiserat sig på småviltsjakt i regnskog redan för 45 000 år sedan. Det visar att regnskogarna inte utgjorde något hinder för människans spridning över jorden – och är bra ett exempel på vår arts fenomenala anpassningsförmåga.

– Förmågan att utnyttja så många olika sorters miljöer kan förklara varför vi har blivit mer framgångsrika än exempelvis neandertalare och denisovamänniskor. Det kan också vara förklaringen till att vi är den enda nu levande arten av vårt släkte, säger Patrik Roberts som även han är forskare vid arkeologiska enheten på Max Planck-institutet och medförfattare till den nya studien.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln: